Distansaborter är ingenting nytt. Nederländska Rebecca Gomperts har sedan 2005 via organisationen Women on web skickat abortpiller per post till kvinnor i över hundra olika länder, och 2018 startade hon Aid Access för USA. Gomperts valdes 2022 av tidningen Glamour till en av ”årets kvinnor”, och enligt den är Gomperts framtidsvision att läkare ska tillåtas skriva ut abortpiller på förhand så att kvinnor kan ha ett lager hemma för eventuellt framtida bruk. 

Storbritannien började på grund av pandemin tillåta distansaborter våren 2020. Enligt läckta mejlkonversationer hade två kvinnor från en och samma region dött kort därefter. Förutom dödsfallen avslöjades också att aborter hade utförts senare än gränsen på graviditetsvecka 10 för distansaborter, att oupptäckta utomkvedshavandeskap hade orsakat allvarliga komplikationer, och att minst en kvinna hade återupplivats på grund av kraftiga blödningar.

Trots protester från 600 brittiska läkare legaliserades distansaborter permanent 2022. Varningar om att kvinnan kan vara utsatt för tvång, riskerna med att rätt graviditetsvecka inte fastställs genom ultraljud och att aborten görs för sent i graviditeten, avfärdades. ”Man måste lita på kvinnor” har exempelvis varit Rebecca Gomperts svar på frågan om eventuella risker. Skulle komplikationer inträffa där abort är olagligt råder hon kvinnor att kontakta vården men säga att de haft missfall istället. Det är enligt Gomperts omöjligt för läkare att veta skillnaden mellan komplikationer efter missfall och efter abort. Även tidningen Läkemedelsvärlden hävdar 2022 att forskning visat att abort på distans är säker och effektiv, och att tanken med dessa är att de ”framförallt ska kunna användas i resursfattiga områden där man har långt till en klinik, inte har tillgång till ultraljud eller där abort är olagligt”. 

I sin bok The Abolition of Woman från 2018 beskriver författaren Fiorella Nash det ironiska med att det är abortförespråkare som först propagerar för olagliga och osäkra aborter, och sedan använder dem för att propagera för legalisering av abort eller för liberalisering av befintliga abortlagar. Denna ironi tydliggjordes genom tidningen Washington Post som i april 2024 publicerade ett långt reportage om riskerna med distansaborter. Och inte oväntat anklagas amerikanska delstater som stramat åt sina abortlagar efter sommaren 2022 då rättsfallet Roe mot Wade föll (vilket sedan 1973 garanterat tillgång till abort för hela USA). Washington Post beskriver hur distansaborter kan vara djupt traumatiska för kvinnor, och att abortpiller beställs från oreglerade online-distributörer. Det berättas om Angel som hellre hade velat ha en konsultation med en läkare innan hon tog första pillret, och hon beskriver aborten så smärtsam att hon inte klarade att stå upprätt. Den abortförespråkande läkaren Linda säger att det inte är så här ”hälsovården” ska fungera. Det berättas om Briana som önskar att hon hade fått veta att det inte bara var blodklumpar som skulle stötas ut, utan hon fick själv ta hand om även moderkaka och navelsträng. Det berättas om aborter som utförts långt senare än gränsen på graviditetsvecka 10 för distansaborter. För Briana hade det tagit 2 veckor innan abortpillren kom med posten, och hon var uppskattningsvis i vecka 15-16 när hon tog dem. En 15-årig flicka hade stött ut ett livlöst foster som var så stort att det inte gick att spola ner i toaletten. 

Enligt prolife-organisationen Live Action hade amerikanska FDA (Food and Drug Administration, Livsmedels- och läkemedelsverket) öppnat upp för distansaborter redan 2016, dvs långt innan Roe mot Wade föll. Och i april 2021 beslöts att abortpiller på grund av pandemin även i USA kunde skickats per post. Washington Post väljer dock att felaktigt beskylla prolife-lagar. ”Låt inte fakta stå i vägen för en bra historia”, som författaren Mark Twain lär ha sagt. 

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.