Det har varit starka känslor och en hel del hysteri efter att Högsta domstolen i USA kommit fram till att rättsfallet Roe mot Wade från 1973 var felaktigt enligt den amerikanska konstitutionen. Delstaterna får nu tillbaka makten över abortlagen, och många anser att detta är ett mera demokratiskt förfarande.

Eftersom felaktigheter sprids om att kvinnor kan komma att hamna i fängelse för missfall, eller riskerar att inte få hjälp vid ektopisk graviditet (utomkvedeshavandeskap) kan det vara läge att klargöra vad abort är och inte är. Abort är enbart det som kallas ”inducerad” abort, och som årligen redovisas i Socialstyrelsens statistik om abort. Det är ett kemiskt eller kirurgiskt ingrepp vars syfte och mål är att ett ofött barn som lever ska dö innan det föds fram.

Varken missfall, eventuell skrapning efter missfall, eller operation vid ektopisk graviditet är abort. Ej heller är exempelvis cancerbehandling abort, även om det ofödda barnet dör på grund av behandlingen. Det är i så fall en andrahandseffekt av behandlingen som krävdes för att behandla kvinnans sjukdom. Högt blodtryck, graviditetsdiabetes, havandeskapsförgiftning, vilka ofta tillstöter i slutet av graviditeten, kräver att barnet och kvinnan separeras för att rädda livet på kvinnan. Detta sker då genom akut kejsarsnitt eller igångsatt förlossning och allt görs för att även barnet ska överleva. Men även om barnet dör är det inte abort eftersom syftet inte var att det skulle dö.

Inget abortförbud motsätter sig akuta åtgärder vid komplikationer där en gravid kvinnas liv är i fara. Detta gäller enligt den brittiska läkaren och abortforskaren Calum Miller oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte. Många förespråkare för abort hävdar felaktigt att abortmotståndare hellre tillåter att kvinnan dör än att hon ska få hjälp vid graviditetskomplikationer. Sådana påståenden saknar helt grund och är ingenting som någon prolife-organisation står för. Det vanliga är att länder med abortförbud ändå tillåter abort vid fara för kvinnans liv. Men tusentals läkare skriver under på att abort inte behövs för att rädda en kvinnas liv.  Detta betyder dock inte att de motsätter sig att mamman och det ofödda barnet snabbt separeras i akuta situationer. Även prolife-läkare utför rutinmässigt sådana ingrepp i länder där abort är förbjudet, utan att bli anklagade för tjänstefel eller lagbrott. Detta är viktigt att klargöra även för att kvinnor inte felaktigt ska tro att de gjort abort när de i själva verket inte har gjort det. Sedan händer tyvärr vårdmissar ibland. Men då handlar det om en missbedömning av den medicinska situationen eller av abortlagen.

USA som haft en av världens mest liberala abortlagar har långt högre mödradödlighet än exempelvis Polen och Malta enligt WHO:s statistik för 2000–2017. I dessa länder är abort förbjudet (förutom vid fara för kvinnans liv och vid våldtäkt i Polen), och de har samtidigt världens lägsta mödradödlighet. Att mödradödligheten styrs av andra faktorer än abortlagarna ignoreras dock i västerländsk media. Narrativet att ”fri och säker abort räddar liv” ska uppehållas till varje pris oavsett om det är sant eller inte.

Vissa amerikanska delstater kommer nu att förbjuda abort, medan andra kommer att tillåta abort fram till födseln. I Kalifornien finns exempelvis ett förslag om att avkriminalisera abort under hela graviditeten samt även handlingar relaterade till ”perinatal död” under ett ospecificerat antal dagar efter förlossningen. Detta har debatterats flitigt i USA under våren och demonstrationer har förekommit. I den mån farorna med lagförslaget alls har nämnts i svensk media, har de avfärdats.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.