Barn som föds före vecka 28 räknas som extremt för tidigt födda, och enligt Vetenskapsradion föds varje år omkring 300–400 barn så tidigt i Sverige. I många länder räddar man för tidigt födda barn först vid vecka 23–24 men Sverige ligger i framkant och har räddat barn som fötts redan i vecka 21–22. Särskilt Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Umeå räknas som pionjärer när det kommer till framgångsrik neonatal vård.
En svensk studie från 2026 har undersökt barn som föddes för tidigt 1990–1992 med en födelsevikt under 1 kg. Man ville veta hur dessa i vuxen ålder själva skattar sin livskvalitet. Deltagarna fick besvara ett frågeformulär och svaren kompletterades sedan med uppgifter från exempelvis födelse- och vårdregister. Totalt 201 av 345 deltagare fullföljde studien, det vill säga 58 procent. Bortfallet var visserligen ganska stort men samtidigt inte oväntat enligt forskarna, eftersom studien sträckte sig över så lång tid, nämligen från födseln tills deltagarna hunnit bli 26–29 år.
Resultatet visade att majoriteten av de för tidigt födda var helt friska. Men jämfört med kontrollgruppen som föddes som fullgångna (efter vecka 37) fanns ändå en högre sjuklighet. Det kunde handla om ökad förekomst av exempelvis Cerebral Palsy (CP), dyslexi, syn- och hörselnedsättningar, astma, autism, depression och ångest. Vissa av deltagarna som hade en CP-skada hade dock fått sin diagnos först i 7-årsåldern, vilket tyder på att symtomen kan ha varit lindriga. Däremot fanns inga skillnader på deltagarnas självskattning av den egna livskvaliteten i vuxen ålder jämfört med kontrollgruppen. Detta kallade forskarna för ”funktionsnedsättningsparadoxen” (disability paradox) vilket innebär att utomstående kanske anser att livskvaliteten med funktionsnedsättningar är sämre än andras, medan det inte upplevs så av dem själva. Slutsatsen som dras är att utomstående inte på förhand kan avgöra huruvida andra får bra livskvalitet eller ej. Det finns ju heller inga garantier för att barn som föds fullgångna kommer att bli helt friska eller kommer att anse att deras livskvalitet är hög.
Den genomsnittliga födelseveckan bland deltagarna var vecka 27 och bara enstaka barn som föddes vecka 23 fanns med i studien, så frågor har uppkommit huruvida resultatet kan tillämpas på för tidigt födda som idag kan räddas ännu tidigare. Kommer barn som nu föds i vecka 21–23 i vuxen ålder att skatta sin livskvalitet som hög? Forskarna menar att eftersom neonatalvården har förbättrats mycket sedan 1990-talet, då studiens deltagare föddes, så kan resultatet tillämpas även på barn som föds extremt för tidigt idag.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi