Den 28 september uppmärksammas den årliga ”aborträttsdagen”, och ”fri och säker abort” promotas som livräddande vård för kvinnor. ”Farliga aborter skördar liv” står det på RFSU:s hemsida. Men även aborter som påstås vara säkra skördar kvinnors liv, även i den abortliberala västvärlden. För att inte tala om att varje abort skördar ett ofött barns liv.
Australien är ett abortliberalt land med fri abort fram till graviditetsvecka 22–24 beroende på delstat. Med intyg från två läkare kan emellertid ännu senare aborter beviljas. Eftermiddagen den 12 januari 2024 skickade den 30-åriga tvåbarnsmamman Harjit Kaur från Melbourne ett sms till sin make att hon skulle höra av sig så fort hennes kirurgiska abort var över. En timme senare var det dock sjukhuset som kontaktade honom om att Kaurs hjärta hade stannat under aborten och att hon som bäst fick hjärt- lungräddning. Kaurs liv gick dessvärre inte att rädda, utan hon förklarades död kort därefter och fallet utreds av polis. Hennes fall är inte heller det enda i Melbourne. 2011 dog en 42-årig kvinna kort efter sin abort.
I Kanada är fri abort lagligt fram till graviditetsvecka 24 men i särskilda fall under hela graviditeten. Sommaren 2022 dog en 19-årig kvinna av septisk chock efter en medicinsk abort. Abortpillret mifepriston sattes under en tid på paus i Kanada efter att en 26-årig kvinna 2001 dött av septisk chock efter en medicinsk abort. Dock återupptogs användningen 2015. Många fler exempel på dödsfall av lagliga och ”säkra” aborter i abortliberala länder finns, bland annat dog minst tre brittiska kvinnor av medicinska aborter 2020.
Enligt det statliga läkemedelsverket FDA (Food- and drug administration) i USA har man registrerat 32 dödsfall av mifepriston sedan det togs i bruk 2000, dvs fler än ett dödsfall per år. Två kvinnor som torde ingå i den statistiken bodde i den amerikanska delstaten Georgia, där abortgränsen är vid vecka 6 när hjärtljud kan upptäckas. Undantag finns dock vid fara för kvinnans liv, när hon blivit gravid genom våldtäkt, och när det ofödda barnet har en allvarlig och obotlig avvikelse. Dessa två kvinnor dog hösten 2022 av medicinska aborter, men av någon anledning har deras fall först under de senaste veckorna uppmärksammats i media.
Den ena kvinnan, 28-åriga Amber Thurman, åkte i augusti 2022 till delstaten North Carolina, eftersom gränsen för laglig abort i Georgia passerats. Dock blev rester kvar i livmodern vilket ledde till infektion och sepsis. Thurman sökte hjälp på sjukhus men dog i väntan på en kirurgisk skrapning. Den andra kvinnan, 42-åriga tvåbarnsmamman Candi Miller, beställde abortpiller på nätet, men även hennes abort blev ofullständig. Av rädsla för åtal åkte Miller inte till sjukhuset för vård, trots att det hade varit helt lagligt, och några dagar efter aborten hittade hennes man henne livlös i sängen. Obduktionen visade att rester av det aborterade barnet fanns kvar i livmodern och även att Miller tagit en dödlig dos smärtstillande preparat. Abortlobbyn hävdar att det är Georgias restriktiva abortlag som är anledningen till kvinnornas död. I t ex Expressen skriver man att Georgia infört ett förbud mot skrapning och att Thurman därför inte fick ingreppet utfört. Prolife-rörelsen hävdar att båda hade varit vid liv idag om de inte gjort abort, och även enligt 1177 finns en ökad risk för infektion i livmodern efter abort. Så vad är fakta?
Lagen i Georgia är tydlig med att abort är lagligt i nödsituationer för att förhindra att den gravida kvinnan dör eller får permanenta skador. Den är också tydlig med att det inte räknas som abort att avlägsna ett ofött barn som dött genom missfall eller vid utomkvedshavandeskap. Något förbud mot skrapning (som påstods i Expressen) finns inte i lagtexten. Och det är läkaren som enligt lagen tillåts använda sin medicinska kompetens (”reasonable medical judgement”) för att avgöra vad som krävs i en viss situation. Så varför dröjde det för Thurman att få en skrapning utförd? Och varför sökte inte Miller vård trots att hon hade svåra smärtor? Om det handlade om rädsla på grund av den felaktiga skrämselpropaganda som abortliberal media pumpat ut, så ligger ett stort ansvar på dem.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om abort här.