I USA har en debatt blossat upp huruvida aborter är medicinskt nödvändiga eller inte. Lila Rose som är grundare till organisationen Live Action, och som besökte Sverige 2016, skrev i februari en debattartikel tillsammans med Donna Harrison där de argumenterar att så inte är fallet.
Debattörerna hävdar att abort aldrig är medicinskt nödvändigt för att rädda kvinnans liv. De poängterar att det är skillnad mellan abort, där avsikten är att släcka det ofödda barnets liv, och vård som krävs för att rädda mammans liv, men som kan ha till följd att fostret dör. Rose & Harrison förnekar inte att det finns extrema hälsotillstånd, där graviditeten kan utgöra en sådan risk för kvinnans liv att en separation mellan mamman och barnet är nödvändig. De anger exempel som cancer, diabetes, hjärtfel och havandeskapsförgiftning. I de fallen anser de att kejsarsnitt eller inducerad förlossning är ett bättre alternativ eftersom både mammans och barnets liv i bästa fall kan gå att rädda. Dessutom är de snabbare ingrepp än abort, som kan ta mellan två och fyra dagar. Ett kejsarsnitt kan vara över på en timme, så några medicinska fördelar för mamman finns inte med abort, hävdar de.
Denna artikel fick konsekvenser för Live Action. Uppgifterna ansågs av faktagranskare vara falska, och organisationens Facebooksida stängdes tillfälligt ned. Dock framkom det senare att de som stått för faktagranskningen själva var abortläkare, och alltså inte helt objektiva. De hävdade att abort ibland kan vara det snabbaste och säkraste sättet av avbryta en graviditet på. De angav exempelvis havandeskapsförgiftning och ”placenta pravia” som sjukdomstillstånd där inget annat än abort hjälper. Placenta pravia är ett ovanligt tillstånd där moderkakan ligger för lågt och blockerar födelsekanalen, och kan orsaka kraftiga blödningar. De gav även exempel på en irländsk kvinna vars fostervatten gick vid graviditetsvecka 17. Hon fick inte abort och dog dagen efter. Man kan dock fråga sig hur de kan vara säkra på att abort hade räddat hennes liv, eftersom aborten antagligen inte hade hunnit bli avslutad vid tillfället för hennes död. Operation vid utomkvädeshavandeskap beskrevs av dessa faktagranskare som abort. Vid utomkvädeshavandeskap fäster det befruktade ägget utanför livmodern och kan inte växa. Spontana missfall är vanliga, men ibland är operation nödvändigt, och åsikterna går isär huruvida den operationen ska kallas abort eller inte.
Det fanns även läkare som trädde fram till Live Actions försvar. En av dem hävdade att hon under närmare trettio års tid som förlossningsläkare aldrig hade behövt avsluta en patients liv för att rädda en annans. Att abort skulle vara nödvändigt vid placenta pravia ifrågasattes. Kejsarsnitt skulle i det fallet vara säkrast och snabbast. Eftersom havandeskapsförgiftning oftast uppstår sent i graviditeten, kan det vara möjligt att rädda bådas liv, men det krävs att förlossningen sätts igång i förtid, samt antibiotika.
Naturligtvis slutar det inte alltid så lyckligt att bådas liv går att rädda. Ju yngre fostret är desto mindre sannolikt är chansen att det överlever. Skillnaden mellan den situationen och en abort är dock intentionen. Att aktivt döda barnet trots att hälsofördel för mamman saknas är oförsvarbart.