”Hur gör man för att nå utanför den läsekrets som redan är med på tåget?” undrar Sanna Torén Björling i efterordet till sin bok Slaget om aborträtten som gavs ut 2023. Hon anser att frågan är viktig för journalistikens trovärdighet eftersom den ju ska sträva efter att ta reda på hur saker ligger till.
Vill man nå utanför sin krets är det en bra början att låta båda sidor komma till tals på lika villkor och därefter överlåta till läsaren att bilda sig en egen uppfattning. Torén Björling behandlar dock inte de olika sidorna i abortfrågan på ett likvärdigt sätt. ”Aborträttsmotståndare” inklusive amerikanska republikaner får etiketter pålagda som militant kristen, katoliker, protestanter, evangelikala, väckelsekristna, vita, populister, extrema, religiösa, fundamentalistiska, högervridna och nyfascistiska. Abortförespråkare, inklusive amerikanska demokrater, omnämns på sin höjd som ”aborträttsaktivister”, förutom i slutet av boken där hon hävdar att de är högutbildade, urbana och ”minoriteter av olika etnicitet, hudfärg och tro”.
Hon blandar även in vapenfrågan, vilken påstås vara viktig för 70–77 procent av republikanska väljare. För en som inte är insatt är den uppgiften ganska meningslös eftersom vi inte ges något att jämföra med, som exempelvis motsvarande procenttal bland demokraterna. En liknande meningslös uppgift är Bröderna Kochs och familjen de Vos påstådda finansiering av prolife-rörelsen. Dock nämns ingenting om världens mest kända miljardärer som Warren Buffet, George Soros, Bill Gates och deras ekonomiska bidrag till abortindustrin. Och inte heller om de miljontals kronor som även svenska skattebetalare årligen bidrar med till International Planned Parenthood Federation.
Både Ungern och Italien kritiseras för sina abortrestriktiva hållningar. Dock kritiseras Ungern för att barnfamiljer får vissa skatteavdrag för att uppmuntra barnafödande, medan Italien får kritik för att ha dåliga ekonomiska villkor för föräldrar.
Professor Kristina Gemzell Danielsson på Karolinska Institutet påstås ha varit tonåring under en tid då gravida kvinnor kastade sig utför en trappa eller utsatte sig för heta bad för att framkalla missfall. Då börjar man undra hur gammal Gemzell Danielsson egentligen är? Enligt hitta.se är hon född i april 1962 och blev alltså tonåring 1975 när lagen om fri abort redan trätt i kraft i Sverige. Hon har alltså aldrig varit tonåring utan att fri abort varit lagligt i landet.
Enligt Torén Björling sjönk mödradödligheten i Nepal 2002 efter att landet legaliserat abort. Då låg den på 520 dödsfall per 100 000 levande födslar och 2022 hade den sjunkit till 116 dödsfall per 100 000 levande födslar. 1985 var dock mödradödligheten 1 171 per 100 000 levande födslar enligt WHO:s statistik, så den nedåtgående trenden var redan pågående innan abort legaliserades, men om detta nämns ingenting.
Det finns inte många källhänvisningar till påståendena i boken utan argumentationen ligger på nivån ”man vet”, ”ingenting tyder på” och det diffusa ”forskningen visar”. De källhänvisningar som faktiskt finns är från abortförespråkande organisationer som Guttmacherinstitutet, National Abortion Federation, Center for Reproductive Rights osv, vilka inte är opartiska.
Torén Björling lyfter att det enbart är kvinnor som behöver abort, men påstår att det ändå oftast är män som har kontrollen. Dock var det ju enbart män som i Högsta domstolen 1973 fattade beslut om att fri abort skulle legaliseras i USA. Och enligt Pew Research Center 2022 verkar det inte finnas några stora skillnader i åsikten mellan kvinnor och män huruvida abort bör vara lagligt eller inte. Abortaktivisten Neil Datta, som är både man och chef på EU-parlamentets myndighet för sexuell och reproduktiv hälsa, får komma till tals i boken utan att ifrågasättas. Man anar att det inte är män som är problemet för Torén Björling heller, utan endast de som inte delar hennes åsikt i abortfrågan.
Människovärde hade intervjuats inför utgivningen av boken och våra svar är publicerade i blogginlägget från 20 oktober 2023: Boken ”Slaget om aborträtten”. I boken antyds att våra svar är motsägelsefulla eftersom vi inte anser att personnummer måste ges till ofödda barn vid eventuellt abortförbud. Vi gav även motivering till vår synpunkt, men den utelämnades. Ordagrant lydde vårt svar så här: Personnummer ges ju inte idag heller till ofödda barn som kommer att få födas. Och såvitt vi vet ges inte heller personnummer till ofödda i länder där abort är förbjudet. Torén Björling är själv mamma. Behövde hennes barn personnummer innan de föddes? Om inte, varför skulle det i så fall krävas av andras ofödda barn? Det är inte mer invecklat än att alla ofödda borde ha samma rätt att inte berövas livet genom abort.
Sammanfattningsvis är boken lättläst och intressant. Torén Björling är en duktig författare. Dock lyckas hon inte med sin ambition att lyfta journalistikens trovärdighet.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om abort här.