I våra två senaste blogginlägg skrev vi om allvarliga brister inom den amerikanska abortindustrin. Detta inlägg belyser brister som förekommer även i Sverige och Europa.

European Center for Law and Justice (ECLJ) har 2015 sammanställt en rapport till Europarådets parlamentariska församling angående barn som föds levande efter abort på europeiska sjukhus. I den ställs krav att barn som visar livstecken efter abort ska ha samma rätt till neonatal vård som för tidigt födda barn som är önskade. Rapporten innehåller officiell data och vittnesbörd från personal.

Att barn föds levande efter abort händer regelbundet i europeiska länder, oftast vid aborter efter vecka 20, men det finns fall där barn som aborterats vid vecka 16–18 visat livstecken i upp till 15 minuter, enligt en barnmorska från Sverige. Italien hade ett fall 2010 där ett barn levde ett helt dygn efter aborten.

Enligt British Journal of Obstetrics and Gynaecology föds aborterade barn levande i omkring 10 procent av fallen vid aborter efter vecka 22. Enligt en svensk barnmorska kan det emellertid handla om upp till 25 procent. Det kan finnas mörkertal eftersom aborterade barn i exempelvis Frankrike alltid registreras som dödfödda vid aborter före vecka 22, även om de visat livstecken. Enligt sjukhus i England och Wales är det vanligaste att barn lever omkring en timme efter abort. I åtminstone ett fall har ett barn levt i tio timmar utan vård. 

De personliga berättelserna i rapporten (s. 12–19) är till stor del av läkare och barnmorskor som under sin praktik sett denna sida av abortverksamheten. I vissa fall har det lett till ändrade karriärval på grund av upplevelserna. En sjuksköterska avbröt sin vidareutbildning inom anestesi efter att hon bevittnat en abort vid vecka 28. Barnet andades efteråt och mamman ville ha barnet hos sig. Hon tilläts inte det och enligt sjuksköterskan lämnades barnet att dö ensamt. Ordinarie personal har i vissa fall uppfattats som känslokalla inför de kämpande barnen.

Skillnaden mellan för tidigt födda och barn som fötts levande efter abort upplevs också obegriplig. En barnmorska berättade att det verkar finnas två kriterier för att ett barn ska räknas som en fullvärdig människa. Det första är att barnet är önskat och det andra är att det är ”friskt och normalt”. Hon menar att det väcker stort obehag hos personalen när barn föds levande efter abort. Även de döda kropparna behandlas olika. Har barnet dött vid missfall får föräldrarna ha det hos sig och sörja, medan kroppar av aborterade barn behandlas som avfall. För att skona föräldrarna berättar personalen inte alltid att barnet fötts levande.

Handledaren till en läkarpraktikant i Frankrike sade vid ett tillfälle att det ibland sker ”små mord” och att det är ”problematiskt” att kvinnor riskerar höra sina barns skrik innan de dödas med en injektion. En annan hörde under sin läkarpraktik att personal instruerades om var de skulle trycka på barnet för att det skulle sluta andas ifall det levde efter abort. När de märkte att läkarpraktikanten lyssnade sade en av dem: ”Och du, du har inte hört någonting”.

I rapporten nämns också en händelse från Gällivare sjukhus 2014. En flicka föddes levande efter abort i vecka 23 (22 + 3 dagar) och vägrades neonatal vård eftersom det handlade om en abort. Hon lindades in i en filt och dog en halv timme senare, utan att ens ha fått smärtstillande. 

ECLJ ställer tre krav i sin rapport:

  • att Europarådets parlamentariska församling undersöker och rapporterar om barn som fötts levande efter abort.
  • att barn som fötts levande efter abort tillförsäkras samma rätt till liv och vård som för tidigt födda barn.
  • att gränsen för livsduglighet beaktas i medlemsstaternas abortlagstiftningar. 

Dock verkar kraven inte ha hörsammats. I Sverige år 2018 aborterades ett barn i vecka 30 efter en felbedömning av graviditetslängden, men inte heller det ledde till några åtgärder. Sveriges abortlagstiftning är enligt regeringsföreträdare välfungerande.

Läs mer om abort här.