Välbärgade västerländska par som skaffar barn genom en fattigare surrogatmamma från Ukraina eller Indien har länge varit stereotypen. Men det omvända med västerländska surrogatmammor är också vanligt, särskilt med asiatiska beställare från Kina och Japan.
Surrogatmödraskap är förbjudet i dessa länder sedan det tidigare i Kinas historia var tillåtet för en barnlös man att ”hyra” en annan mans fru för att skaffa sig arvingar. I Japan kunde en man anställa en kvinna för uppdraget att skaffa barn åt sig. I Korea kunde familjer som inte fått manliga arvingar anlita en surrogatmamma för detta ändamål. Födde hon en pojke fick hon rejält med betalt. Födde hon en flicka fick hon mindre betalt och fick även behålla henne, men flickan förväntades växa upp till att också bli surrogatmamma.
Dessa företeelser har varit förbjudna i över hundra år, men har på senare tid återuppstått i en ny form, nämligen i formen av surrogatmödraskap där asiatiska föräldrar skaffar barn genom surrogatavtal i västländer, och främst i USA.
Man är medveten om att surrogatmödraskap är en form av utnyttjande av kvinnor. Detta blir tydligare om surrogatmamman är färgad eller kommer från ett fattigt land. Särskilt i Japan ser man därför med mildare ögon på avtal där surrogatmamman är vit och kommer från ett rikare land. I Kina är ekonomin på frammarsch och man räknar med att det kan komma att leda till en ökning av köpstarka kinesiska par som beställer surrogatbarn åt sig från väst.
För att mala ner det kulturella motståndet mot surrogatmödraskap och vända folkopinionen i sina länder, framställer man det i media som något som västerländska samhällen – på grund av den kristna altruistiska traditionen – ser välvilligt på. Västerländska surrogatmammor framställs som mindre krävande och att deras drivkraft inte är pengar utan att hjälpa en medmänniska.
I dokumentären ”My american surrogate” framkommer att kostnaden ligger mellan USD 120 000 och 200 000. Är surrogatmamman snygg och välutbildad kostar det mer. I en annan kort dokumentärfilm, ”I’m an American surrogats and I’m carrying a Chinese baby” visas ett avtal på 60 sidor upp där allt är reglerat. Surrogatmamman är till exempel förbjuden att få manikyr och pedikyr utan skyddsmask under graviditeten, och får inte hantera marsvin.
Människovärde säger nej till all form av surrogatmödraskap oavsett etnicitet hos surrogatmamman eller beställande föräldrar. Det handlar om utnyttjande av kvinnor och försäljning av barn, vilket strider mot deras mänskliga rättigheter.
Läs mer om surrogatmödraskap här.