I början på 2022 gick filmen Omständigheter på svenska biografer. Den handlar om Anne som 1963, när abort var förbjudet i Frankrike, blir oplanerat gravid och som efter några misslyckade försök att utföra en olaglig abort lyckas med det. Filmen bygger på en självbiografisk bok av Annie Ernaux, som fick Nobelpriset i litteratur 2022. I svensk media har filmen fått idel lovord och den har även vunnit internationella priser. Filmen sändes på SVT Play mellan 9 december 2022 och 8 januari 2023.
Trots alla hyllningar lämnas man ändå med en upplevelse av att det är något med karaktärerna i filmen som inte stämmer. Skolmiljön, där många scener utspelar sig, påminner om ett universitet, och i Svenska Dagbladets (Svd) recension beskrivs Anne som en lovande litteraturstudent. Anne och hennes vänner ger dock intryck av att vara yngre än så. När en lärare varnar Anne för att hon måste få upp sina studieresultat för att komma in på universitetet, lutar det istället åt att de är gymnasieelever. Uppsala Nya Tidning har i sin recension rubriken ”Tonårstjej vägrar kasta bort sin framtid”. Anne har dock vid ett läkarbesök i början av filmen uppgett att hon är född den 1 september 1940 (vilket också är Annie Ernaux verkliga födelsedatum). Hon är alltså en vuxen kvinna på 23 år om SVT Play, Svd och Wikipedia har rätt i att filmen – liksom boken – utspelar sig 1963.
Om filmmakarna för effektens skulle ville ha en yngre Anne så är det naturligtvis inga problem, eftersom filmen inte utger sig för att vara en biografi, utan enbart att den bygger på den självbiografiska boken. Men för att undvika förvirring hade de då behövt vara mer noggranna med detaljerna och även anpassa födelsedatumet.
Annie Ernaux gifte sig 1964 och fick senare två söner. Enligt hennes hemsida skedde även den olagliga aborten 1964. Den enda anledning till aborten som framkommer i filmen är att Anne ville studera. I verkligheten har Annie Ernaux dock studerat även efter hon fått barn, så anledningen ter sig inte trovärdig. Det känns också onyanserat att filmens Anne valde riskfyllda abortförsök utan att ens en enda gång under veckorna fram till aborten tvivla på sitt beslut och istället överväga alternativet att behålla barnet.
Ibland frågar man sig också om filmen använder aborttemat som ett alibi för att visa upp helnakna kvinnokroppar. Vid abortförsöken döljs inte mycket, och de återkommande duschscenerna på skolhemmet känns malplacerade. När aborten till sist fullbordas uppstår ytterligare frågetecken. Ska navelsträngen klippas av vid aborter vecka 12–13, eller vad använde Annes väninna saxen till efter att fostret stötts ut i toaletten?
Enligt recensionen i DN är det så här den ”osmickrande” verkligheten ser ut. Eller så är verkligheten snarare den att kultursidorna inte vill utsätta en abortpropagerande film för kritisk granskning.
Brita Storlund
Kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om abort här.