Uppdrag granskning sände i september två program om för tidigt födda barn. I många länder försöker man inte rädda dessa barn om de är födda tidigare än vecka 23–24. Men Sverige ligger i framkant och har räddat barn som fötts redan i vecka 21–22, och särskilt Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Umeå räknas som pionjärer.
Fokus för programmen verkar vara att ifrågasätta det rimliga med att rädda barn så tidigt, eftersom de i många fall drabbas av funktionsnedsättningar och därför i olika hög grad släpar efter i utveckling och skolgång jämfört med jämnåriga. Trots att barnen som överlevt att födas så tidigt lyfts som mirakel, följs det genomgående av ordet ”men”. Bland annat antyds att det är dyrt att rädda så små barn och frågan ställs om det är värt det. Två olika synsätt bland läkare presenteras av professor Hugo Lagercrantz på Karolinska Institutet i Stockholm och av överläkare Erik Normann på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Lagercrantz anser att det nästan blivit som en tävling att rädda för tidigt födda barn och att det handlar om att bli omskriven i tidningarna, och inte främst huruvida barnen kommer att få lyckliga liv. Han menar att Uppsala och Umeå är för låsta i frågan. Ett barn som fötts i vecka 21–22 är enligt Lagercrantz inte ett ”besjälat barn” eller ”en av oss”, utan barnet blir en ”person” först i vecka 24–26 när det t ex kan fästa blicken, och först då anser han att det är försvarbart att ge barnet vård.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala går man efter devisen ”alla barn alltid” och Normann hävdar att det är självklart att barn som fötts i vecka 21–22 också har rätt till ändamålsenlig vård. Enligt honom är insatserna inte ”experiment” eller ens märkvärdiga, utan det de gör är att ge andningshjälp åt alla barn som fötts för tidigt. Normann jämför med att patienter i den övriga vården också har rätt till behandling även om utsikterna är osäkra.
I det andra programmet problematiseras att det bara skiljer en dag mellan en laglig sen abort och när för tidigt födda barn kan räddas. Men att det borde leda till en diskussion om att sänka gränsen för sena aborter lyfts inte som ett alternativ, utan snarare att för tidigt födda barn istället borde räddas senare.
Under oktober pågår kampanjen Rocktober – kunskapsmånaden för Downs syndrom. Och enligt programmet Kropp & Själ i Sveriges Radio (2023) har medellivslängden för människor med Downs syndrom fördubblats under de senaste 50 åren, delvis tack vare hjärtoperationer. Tidigare var medellivslängden omkring 30 år medan den nu är över 60 år. Nog borde det väl vara möjligt att även göra satsningar på för tidigt födda barn och se till att både de och deras föräldrar kan få den hjälp de behöver. Inte ska väl diskussionen handla om att låta dem dö istället?
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Källor:
Uppdrag granskning – Mirakelbarnen: Född i vecka 22 | SVT Play (18 september 2024)
Uppdrag granskning – Mirakelbarnen: På gränsen till abort | SVT Play (25 september 2024)