Flera forskare är överens om att abort kan vara en riskfaktor för mental ohälsa, som exempelvis ångest, depression, sömnsvårigheter och missbruk. David Fergusson, professor i psykologi från Nya Zeeland, har gjort en sammanställning av befintlig forskning avseende sambandet mellan abort och mental ohälsa. Eftersom ett av kriterierna för abort i många länder är kvinnans psykiska hälsa, beslöt han att vända på frågeställningen och istället undersöka i hur stor utsträckning abort kunde ha en gynnsam effekt på den psykiska hälsan.

Han menade att om psykisk ohälsa finns som kriterium för abort, borde man kunna förvänta sig att kvinnor som gjort abort skulle må bättre än kvinnor som låtit sitt oplanerade barn födas. Resultatet visade dock på motsatsen, att det inte fanns några bevis för att abort skulle minska psykisk ohälsa. Däremot kom han fram till att abort hade negativa effekter. Vid uppdelning i ångest, depression, självmordsbeteende samt alkohol- och drogmissbruk påvisades ökad förekomst av ohälsa inom samtliga problemområden.

Fergusson fick kritik för att han i denna undersökning även hade inkluderat studier med forskare med uttalad abortkritisk inställning. Själv hävdade han att resultatet hade blivit detsamma även om han hade exkluderat dessa. Han ville heller inte att studien skulle vara påverkad av faktorer som författarnas åsikter i abortfrågan, utan hellre att all litteratur, alla författare, samt alla resultat i ämnet skulle ingå.

Fergusson definierade sig själv som ateist och abortförespråkare, och ändrade inte uppfattning i abortfrågan. Dock hade han även genom tidigare forskning visat att det saknas vetenskapliga bevis för att abort främjar den mentala hälsan. En av hans studier refuserades av fyra psykologiska tidskrifter innan den till sist publicerades. Han ombads till och med av regeringsföreträdare på ”Abortion Supervisory Committee” (statlig abortkommitté) att undanhålla resultatet. Fergusson var väl medveten om att hans resultat skulle applåderas mest av hans meningsmotståndare, men ansåg att det hade varit oetiskt att undanhålla resultatet eftersom det är kvinnors hälsa som står på spel. Han beklagade att en så viktig fråga är negligerad, och att hälsoaspekten av abort får stå tillbaka för frågan om valfrihet.

 

APA (American psychological association) har enligt den amerikanska abortforskaren David Reardon tagit politisk ställning för abort som en mänsklig rättighet, och en av APA:s experter inom området har till och med uttalat att psykiska problem efter abort är en irrelevant fråga eftersom rättighetstänket är det som ska gälla.

Reardon hävdar att det inom den psykologiska forskningen förekommer öppen och medveten diskriminering av material och resultat som lutar åt en mer konservativ hållning. Detta gäller vid anställningar, befordringar, men även vid faktagranskningar. Vid en iscensatt falsk studie, var det endast 25 procent av forskarna som upptäckte metodfel, när resultatet överensstämde med deras egna åsikter. När en liknande falsk studie presenterades med motsatt resultat, reagerade hela 72 procent på metodfelen. Reardon varnar för att detta fenomen leder till försämrad kvalitet i abortforskningen och att det i slutändan kommer att drabba kvinnor.

I en studie av Priscilla Coleman inkluderades 987 kvinnor som gjort abort och själva sökt hjälp vid ett kriscentrum. Varje amerikansk delstat förutom Hawaii var representerad. Kvinnorna var mellan 20 och 72 år och samtliga hade gjort minst en abort. Majoriteten av dem hade varit 21 år eller yngre vid den första aborten. Orsakerna till aborterna var enligt dessa kvinnor att uppfylla andras önskemål, upplevd press från omgivningen, samt rädsla för att förlora sin partner.

Till skillnad från andra undersökningar där respondenten ska besvara färdiga påståenden eller intervjufrågor, ingick istället öppna frågor som kvinnorna fick besvara anonymt via internet, avseende vad de ansåg vara de mest positiva respektive mest negativa följderna av abortingreppet.

En minoritet på 6,6 procent hade använt receptbelagda mediciner för psykisk ohälsa innan aborten. Över hälften, 51 procent, hade inte gjort det. 13 procent hade haft behov av terapi innan aborten, medan 67,5 procent sökte terapi för första gången efter aborten. Största delen av dessa kvinnor hade alltså inte lidit av mental ohälsa innan aborten. På frågan vad som var det mest negativa med aborten svarade närmare 24 procent att ett liv hade avslutats, och att det egna livet inte blivit bättre utan sämre. Som framgår av följande lista var konsekvenserna allt från depressioner till självmordstankar bland dessa kvinnor: