Den svenska regeringen har en nollvision när det gäller olyckor och dödsfall i arbetet, samt även för trafikolyckor. Även om arbetsplatsolyckorna minskat kraftigt de senaste åren anser man det oacceptabelt att det fortfarande sker i genomsnitt omkring ett dödsfall varje vecka på svenska arbetsplatser. Detta är naturligtvis en självklar inställning även om det är en minoritet som skadas eller dör på arbetsplatsen. På tobakspaket står varningstexten att rökning dödar.
Köper vi läkemedel uppmanas vi att innan användning bekanta oss med eventuella biverkningar, även om de flesta av dessa är sällsynta. På samma sätt borde information om risker och eventuella komplikationer med abort tillgängliggöras för abortsökande kvinnor, så att de är välinformerade innan de fattar sina beslut. Dock verkar alltför många kvinnor anse att informationen inför ingreppet varit otillräcklig. För att återkomma till Emilie Roslunds berättigade fråga: Till vems fördel är det att abort framställs som något enkelt och okomplicerat?
WHO har inte godkänt PAS som en giltig diagnos och kritiker menar att den är påhittad av ideologiska skäl. I undersökningar som presenterats i denna rapport framgår dock att förståelsen för traumareaktioner efter abort har ökat. De drabbade är i minoritet, men en svaghet med så gott som samtliga dessa undersökningar är ett stort bortfall bland deltagarna. De som hoppade av gjorde det i allmänhet eftersom det blev för svårt att påminnas om aborten som de helst ville glömma. Att undvika det som påminner om en traumatisk händelse pekar snarare på att man är drabbad. Resultatet blir att de som mår sämst efter abort saknas i undersökningarna, och att de som mår bäst är överrepresenterade. Det finns orsak att anta att det finns ett mörkertal av kvinnor som lider av PAS.
Ideologiska skäl verkar däremot vara en orsak till att traumareaktioner och mental ohälsa efter abort tonas ned. Detta fick abortförespråkaren David Fergusson erfara när hans undersökning visade på resultat som pekade på abort som en riskfaktor för mental ohälsa. Hans forskningsresultat refuserades av fyra vetenskapliga tidskrifter innan den till sist publicerades. Fergusson var abortförespråkare och kan således inte beskyllas för att drivas av ideologiska skäl.
Både abortförespråkare och abortkritiker är överens om att abort kan vara en utlösande faktor för mental ohälsa bland kvinnor. Riskfaktorer finns, som exempelvis upprepade aborter och tidigare sårbarhet. Detta måste uppmärksammas för att kvinnor som befinner sig i riskgrupper ska kunna identifieras och erbjudas rätt stöd. Kanske är samtalsterapi det som behövs och som först och främst borde erbjudas istället för abort. Vården behöver också vara uppmärksam på att vissa kvinnor riskerar att göra abort mot sin vilja.
I Colemans undersökning där kvinnor själva uppsökt krishjälp efter abort var det en majoritet på närmare 68 procent som inte lidit av psykisk ohälsa innan. Intressant med denna undersökning är att den är förhållandevis stor med närmare tusen deltagare. Dessutom får den antas representera de kvinnor som mår sämst och således saknats från många andra undersökningar.
Enligt vissa undersökningar är kvinnor som gjort abort överrepresenterade även bland kvinnor som begått självmord och drabbats av bröstcancer. Vid blotta misstanken om sådana allvarliga konsekvenser för kvinnors hälsa och liv borde alla ideologiska skygglappar läggas åt sidan. För att främja kunskapen i detta ämne borde satsningar likt den i Tyskland göras även i Sverige. Med tanke på de höga svenska aborttalen borde detta vara en prioriterad fråga oavsett var man står i själva abortfrågan.
Gästerna i TV4:s program efterlyste snarare mera klarspråk än anpassning från vården. Kvinnor behöver exempelvis inte höra att det är en ”klump” eller ett ”livmoderinnehåll” som kommer ut vid en abort när det i själva verket är ett foster. Att språket anpassas för att skona kvinnan, avslöjar att ämnet är känsligt. Tyvärr kan det i praktiken leda till att kvinnor går miste om korrekta fakta om vad det innebär att genomgå en abort.
Hela rapporten med källhänvisningar finns här.
Läs mer om abort här.