Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är född och uppvuxen i Finland och bor i Uppsala sedan 13 år tillbaka. På fritiden löptränar jag och brukar ha Stockholm marathon som traditionell avslutning på vårterminen, men den här gången blev det ju inställt pga corona. Jag gillar tidiga morgonpromenader med hunden och läser gärna böcker. Jag har en utflugen son som bor i Göteborg. Som person är jag glad och lättsam och det är vi alla som jobbar på Människovärde. Även om vi jobbar med allvarliga ämnen har vi väldigt roligt tillsammans och skrattar mycket på jobbet.
Vilka är dina uppgifter som kommunikatör på Människovärde?
Min huvuduppgift är att skriva tidningsartiklar, blogginlägg och rapporter. Därför sysslar jag också mycket med nyhetsbevakning, dvs håller koll på aktuella händelser och forskning inom våra ämnesområden, både från Sverige och övriga länder.
Vad har du för bakgrund?
Jag har magisterexamen i utvecklingspsykologi från Åbo akademi i Finland. Mitt första riktiga jobb var som sekreterare på ett företag som tillverkar sandpapper. Sedan sadlade jag om och började jobba i skolvärlden, bland annat med elever med särskilda behov. I Uppsala har jag arbetat inom skolvärlden och vård och omsorg. Hösten 2015 började jag läsa ett masterprogram i mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet, och när jag var klar med det såg jag en annons i Världen Idag att Människovärde sökte en kommunikatör. Jag sökte jobbet och sedan december 2018 jobbar jag alltså med det.
Du har nyligen blivit invald som ledamot i styrelsen. Hur känns det?
Det känns riktigt intressant att få se organisationen lite mer bakom kulisserna och få vara med i utformandet av den.
Dödshjälp är ju ett av Människovärdes ämnesområden, vad har du att säga om det?
Jag tror inte att dödshjälp/assisterat självmord är lösningen på lidandet i livets slutskede. I en studie från ett hospice i Finland försvann önskemålen om dödshjälp/assisterat självmord i de flesta fall då patienten fick tydlig information om vad en god vård i livets slutskede innebär. Det handlade om faktorer som att få vara i en trygg miljö och få sina känslomässiga, sociala och andliga behov tillgodosedda.
Enligt en annan studie från Finland var omkring 46 procent av alla läkare positiva till dödshjälp. Dock var det bara hälften av dessa, dvs 23 procent, som själva var villiga att utföra det, så frågan om samvetsfrihet är aktuell även här. Läkare som redan jobbade med patienter i livets slutskede var mest negativa till både dödshjälp och assisterat självmord, vilket inger hopp. De är ju de som genom sitt arbete vet vilka möjligheter som finns.
Angående samvetsfrihet, har du något att säga om barnmorskornas resningsansökan till Europadomstolen?
Jag hoppas att barnmorskornas begäran beviljas. Min personliga åsikt är att deras fall borde ha prövats från första början men att man inte vågade. Kopplingen till abortfrågan gör att det blir så ideologiskt laddat.
Läs mer om Människovärde här.
Läs mer om Människovärdes ämnen här.