Under Almedalsveckan i juni 2024 släppte Claphaminstitutet en rapport om abort i grundlagen. Rapportförfattarna, som består av experter i juridik och medicin, redogör utförligt varför abort inte passar in i den svenska grundlagen.
Europakonventionen gjordes 1995 till svensk lag, vilket betyder att ingen lag får stiftas som strider mot denna. Rätten till liv är en grundläggande rätt i Europakonventionen (artikel 2) men när börjar denna rättighet gälla? Enligt förordet till FN:s allmänna förklaring gäller de mänskliga rättigheterna ”alla medlemmar av den mänskliga familjen”, vilket inte automatiskt utesluter ofödda barn. Vilken grupp av familj skulle dessa annars tillhöra om inte den mänskliga? I rättsfallet Vo mot Frankrike har Europadomstolen också konstaterat att abort inte bara är en kvinnosak och att ofödda barns intressen också bör tas tillvara. Och även om Europadomstolen i R.R. mot Polen sagt att länder med lagstadgad abort också måste tillhandahålla dessa, går det inte att fastslå att abort skulle vara en rättighet. Europadomstolen har i andra rättsfall också valt att upprätthålla restriktiva abortlagar, som exempelvis Maltas.
Abort är ingen rättighet enligt den svenska abortlagen heller. Den säger endast att abort ”får” utföras före utgången av artonde graviditetsveckan om den inte innebär en fara för kvinnans hälsa eller liv. Det som däremot är en icke förhandlingsbar rättighet är kvinnans rätt till stödsamtal både före och efter en abort, vilket ger en tydlig fingervisning om att abort är psykiskt påfrestande och ett ingrepp som väsentligt skiljer sig från andra ingrepp inom vården.
En intressant aspekt som också framkommer i rapporten är att svensk sjukvård inte innehåller någon juridisk rätt att bli patient. Den vård man får är den som inom de ekonomiska ramarna finns till hands och som uppfyller vissa minikrav på ”god vård”. Det finns heller ingen formell besvärsväg att överklaga beslut, utan man kan efter avslutad vård göra anmälan för att få klarlagt huruvida en eventuell vårdmiss skett. Att grundlagsskydda abort är därför ologiskt enligt rapporten. På s. 21 skriver man följande:
”Abortlagstiftningen tillhör den medicinska rätten, vilken alltså saknar överklagbara rättigheter i sin legala konstruktion. En konstitutionell rättighet ger ett starkare skydd än en ”vanlig” legal rättighet. Att börja med tillskapandet av en konstitutionell rättighet på ett område som saknar ”vanliga” legala rättigheter låter sig inte göra, det vore att börja i helt fel ände. Om legala rättigheter skulle tillskapas på hälso- och sjukvårdsområdet skulle detta medföra oerhört omfattande legala förändringar. Även de ekonomiska konsekvenserna av att skapa en rättighetslagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet skulle högst troligt vara mycket omfattande. Sverige har tidigare sagt nej till detta, se exempelvis de statliga utredningarna Vårdens svåra val, 1993:93, respektive 1995:5.”
Från abortliberalt håll har man inte heller varit imponerade av förslaget om grundlagsskydd av abort. Deltagare i ett panelsamtal arrangerat av Sveriges kvinnoorganisationer den 28 september 2023 uttryckte misstänksamhet mot de bakomliggande motiven. Expressens ledarsida uttryckte det som ett fördummande av det politiska samtalet som kommer att urholka grundlagens status.
Grundlagsskydd av abort är en Pandoras ask som inte bör öppnas. Redan finns krav på att även juridiskt könsbyte och public service ska grundlagsskyddas. En slutsats som man också kan dra av Claphaminstitutets rapport är att orden ”aborträtt” och ”abortvård”, som genomgående används av den svenska abortlobbyn, har sin grund i önsketänkande och inte i fakta.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Claphams nya rapport ”Abort i grundlagen?” – Claphaminstitutet
Rapportsläpp ”Abort i grundlagen?” och Claphams övriga Almedalsseminarier – Claphaminstitutet