Olivia Maurel från Frankrike föddes 1991 av en surrogatmamma i den amerikanska delstaten Kentucky. Under uppväxten tyckte hon alltid att det var konstigt att hon var född där och inte i Frankrike, men hennes föräldrar berättade inget förrän hon i vuxen ålder tagit ett DNA-test och själv tog upp saken med sin pappa. I ett reportage på Daily Mail den 12 januari 2024 berättar hon om sina erfarenheter som lett till att hon idag arbetar för ett totalförbud av surrogatmödraskap.
Olivias föräldrar var förmögna och materiellt saknade hon ingenting. Hon gick i de bästa skolorna och åkte på resor till Palm Beach i Florida. Familjen hade barnflickor och annan personal. Känslomässigt mådde Olivia dock inte bra. Hon led av förkastelse och separationsångest, och som barn skrek hon hejdlöst om föräldrarna gick hemifrån utan henne. Med jämnåriga hade hon svårt att skapa långvariga relationer på grund av att de uppfattade henne klängig och kvävande. I övre tonåren började hon använda alkohol och droger och gjorde flera självmordsförsök. Situationen blev bättre när hon som 24-åring bildade egen familj, men i ett tal i det tjeckiska parlamentet säger hon att hennes problematik i viss mån förts över till de egna barnen. Och det var när hon själv fick barn som det blev tydligt för henne att surrogatmödraskap är något ont. Inga miljoner i världen kunde ha fått henne att lämna bort något av sina barn.
Efter DNA-testet kom Olivia i kontakt med biologiska halvsyskon i USA och även med surrogatmamman som även var äggdonator och således Olivias biologiska mamma. Hon hade blivit surrogatmamma i en ekonomiskt trängd situation där hon dessutom var traumatiserad efter att ett av hennes barn förolyckats i hemmet. För Olivia är det ofattbart att en kvinna i ett sådant instabilt läge kunde godkännas som surrogatmamma, men anledningen var antagligen pengarna som agenturen kunde tjäna på arrangemanget.
Vid den första kontakten med biologiska mamman hade Olivia egentligen velat fråga varför just hon såldes och ingen av de andra syskonen. Den fråga hon ställde var dock bara vilken favoritfärg mamman hade, och det visade sig vara exakt samma som Olivias favoritfärg. Utseendemässigt var de också lika och Olivia fick för första gången uppleva att det fanns släktingar som hon liknade. Kontakten till mamman ebbade dock ut efter några veckor och Olivia tror inte att den kommer att återupptas.
Olivia upplever sin födelse som en planerad transaktion som kostade hennes franska föräldrar en stor summa pengar. Även hennes födelsedag hade planerats in på förhand för att passa ihop med andra viktiga datum. Hon har fått veta att surrogatmamman hade begärt att de skulle föra bort Olivia direkt efter förlossningen, för hade hon fått hålla henne hade hon inte klarat av att lämna henne ifrån sig.
Efter att Olivias berättelse fått spridning 2023 har andra surrogatmammor kontaktat henne och berättat att de djupt ångrar sitt beslut att bli surrogatmamma. Olivia hävdar att enda sättet att skydda kvinnor och barn från detta är att helt förbjuda all form av surrogatmödraskap. Liksom många andra säger Olivia att altruistiskt surrogatmödraskap (utan betalning) bara är en myt. Betalningen är i dessa fall också skyhöga men kamoufleras som ”ersättning för kostnader”. Det finns enligt Olivia ingen form av surrogatmödraskap som på något sätt skulle vara en bättre eller lindrigare form.
På grund av att Olivia offentligt tagit avstånd från surrogatmödraskap har relationen till de franska föräldrarna blivit mer distanserad. Hon säger att hon inte hyser minsta agg mot dem, men att hon inte kan vara tyst om det trauma som surrogatmödraskap innebär.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om surrogatmödraskap här.