Nedanstående text publicerades som en debattartikel i Dagen den 17 juni 2020.

Mycket har under senaste tiden skrivits om prostitution och trafficking och den utsatthet det innebär för offren i form av bland annat våld, drogmissbruk, psykisk och fysisk ohälsa. Det finns ytterligare en utsatthet som inte kommer fram så ofta, och det är påtvingade aborter på flickor och kvinnor utsatta för trafficking. Detta är inte heller något ovanligt, utan ett universellt problem enligt det amerikanska hälsoministeriet (Department for Health and Human Services).

Enligt an amerikansk rapport från 2017 av ”Family Research Council” finns det samband mellan pornografi, trafficking och abort, där abort blir det som möjliggör att övergreppen av dessa flickor och kvinnor kan fortsätta. I en undersökning bland tidigare traffickingoffer uppgav över hälften av alla som gjort abort, att de tvingats till aborterna. Många hade genomgått fler än en abort. En hade genomgått 17 aborter varav åtminstone några av dem var påtvingade. En annan berättade att samtliga hennes sex aborter var påtvingade.

Trots att flera aborter gjordes på en och samma klinik, ställde personalen inga frågor som hade kunnat avslöja förövaren och hjälpa flickorna. Samma förövare kunde återkomma med en och samma minderåriga flicka för ytterligare en abort, utan att några frågor ställdes eller att sociala myndigheter kontaktades. Genomgående var också att kostnaderna för aborterna räknades som en skuld som flickorna skulle betala tillbaka till sina förövare, och redan dagen efter en abort kunde de tvingas ut i prostitution igen.

Planned Parenthood (PP) är svenska RFSU:s samarbetspartner och driver abortkliniker i hela USA. Deras klinik var enligt ett vittnesbörd populär för hennes förövare eftersom det inte ställdes några frågor där. Även tidigare medarbetare har vittnat om hur PP indirekt underhåller traffickingverksamhet genom att man blundar för de omständigheter som dessa ofta minderåriga flickor lever under. Man anser att abort är den hjälp som flickorna behöver, och att man ändå inte kan förändra deras livsvillkor. Dessa tidigare medarbetare hade erfarenheter av förövare som tilläts agera tolkar åt flickorna, fylla i deras blanketter, och vara den som besvarade deras frågor. Någon berättade att det var på direkt uppmaning av föreståndarna som personal avstod från att rapportera. Skälen till detta kunde vara ekonomiska eller rädsla för att bli inblandade i bråk med hallickarna, vilka i vissa fall kunde vara en nära släkting till flickan.

Organisationen Live Action gjorde redan 2011 avslöjanden om att personal på PP:s mottagningar hjälpte hallickar i situationer där de begärde diskretion. Trots att de presenterade sig själva som ”ansvariga” för prostituerade flickor, gavs de råd hur de skulle gå tillväga för att få aborter genomförda och samtidigt undvika anmälan till myndigheter. Ändå påstår sig PP vara engagerad i att bekämpa människohandel.

Traffickingoffer har erfarenhet av brutalt våld och nästan alla uppgav enligt ovannämnda rapport, att de någon gång hade behövt vård på akutavdelningar eller olika kliniker för sina skador. Omkring 30 procent av dem fick vård på PP:s kliniker. I den vården ingick aborter men inte  traumabearbetning eller anmälan till sociala myndigheter.

Sverige bidrar årligen med minst 110 miljoner kr till Internationella Planned Parenthood, enligt deras finansieringsrapporter. Trots att de tjänar stora pengar på aborter och vänder bort blicken för minderåriga traffickingoffer, ska svenska skattebetalare stå för ytterligare understöd. Det är hög tid att rimligheten i detta börjar ifrågasättas.

Foto: Skärmdump