Kapitel 3 av rapporten
FOSTERDIAGNOSTIK – Utveckling eller rashygien?
RESULTAT
Genom fosterdiagnostik tar man reda på graviditetsvecka, tillväxt, antal barn, vilket kön barnet har, samt status på moderkaka och fostervatten. Med hjälp av fosterdiagnostik kan man också undersöka om det ofödda barnet har några sjukdomar eller kromosomavvikelser, och i vissa fall kan man utföra operationer på barnet redan innan det är fött. Prognosen vid exempelvis ryggmärgsbråck är bättre om det upptäcks och opereras redan under graviditeten, eftersom risken för hjärnskador ökar ju längre tid som går. Även om det inte alltid går att helt bota det ofödda barnet kan man tack vare fosterdiagnostiken vidta åtgärder för att göra det bättre för barnet. Fosterdiagnostiken möjliggör också att vården vid behov på förhand kan planera för att barnet får födas i rätt tid och på ett sjukhus där de rätta resurserna finns.
På barnsjukhuset i Philadelphia, Pennsylvania, har flera lyckade hjärtoperationer utförts på ofödda sedan 2013. I delstaten Ohio gjordes 2017 för första gången en lyckad hjärtoperation på en ofödd pojke i vecka 29 och efter operationen fanns inte längre några tecken på hjärtfel. På Karolinska Universitetssjukhuset utfördes 2020 en livräddande operation på ett barn i graviditetsvecka 31 som hade en tumör i halsen. Det är även möjligt att via navelsträngen ge det ofödda barnet blodtransfusioner. I den amerikanska staden Boston, Massachusetts, utfördes 2023 för första gången en livräddande hjärnoperation på en ofödd flicka i vecka 34.
Det finns emellertid tester och undersökningar som nästan uteslutande söker efter kromosomavvikelser som inte går att bota. I varje cell finns normalt sett 46 kromosomer som innehåller vårt DNA, varav hälften kommer från mamman och hälften från pappan. Ibland blir det dock en extra kromosom, vilket kallas Trisomi. De vanligaste är Downs syndrom (Trisomi 21), Edwards syndrom (Trisomi 18) och Pataus syndrom (Trisomi 13). Enligt 1177 vill man under graviditeten få reda på kromosomavvikelser för att föräldrarna ska kunna förbereda sig på att ta emot ett barn med kromosomavvikelse, men en annan anledning är att de ska kunna välja abort. Socialstyrelsen kan bevilja abort efter den lagstadgade gränsen för fri abort på vecka 18 om barnet har någon form av fosterskada eller kromosomavvikelse. Under 2024 inkom 373 ansökningar under denna kategori, vilka utgjorde 70,5 procent av alla ansökningar om abort efter vecka 18, och ingen av dem fick avslag.
Barn med Downs syndrom minskar kraftigt i västvärlden eftersom de flesta aborteras. Många föräldrar hävdar att de inte fick några andra alternativ än abort presenterat för sig när de gavs besked att deras ofödda barn hade en kromosomavvikelse. I vissa fall var det redan vid det tillfället en preliminär tid bokad för abort. Enligt Karen Flö, ordförande för Svenska Downföreningen, fanns ingen information överhuvudtaget när de 2016 fick besked om att deras dotter hade Downs syndrom. Den information som gavs var i stort sett bara att de flesta andra i deras situation väljer att göra abort.
I följande kapitel presenteras fem negativa konsekvenser som fosterdiagnostiken fört med sig, nämligen att könsselektiva aborter tillåts förekomma (kapitel 3.1), barn med funktionsnedsättningar sorteras bort (kapitel 3.2), föräldrar till barn med avvikelser känner sig pressade att göra abort (kapitel 3.3). Ibland kan en diagnos visa sig vara fel (kapitel 3.4), men även om diagnosen varit rätt har prognosen om svårighetsgraden eller barnets livslängd visat sig vara fel (kapitel 3.5).
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.