Trots att både Statens medicinsk-etiska råd och Justitieombudsmannen har önskat en utredning om sena aborter meddelade socialminister Lena Hallengren (S) i början på oktober att abortlagstiftningen fungerar bra som den är idag och att det inte är aktuellt att förändra den.
Abortfrågans djupa etiska problematik följer som en skugga oavsett i vilken vecka aborten utförs, men är det någonstans på den juridiskt utmätta skalan som kanske extra tydligt illustrerar den dubbelmoral och destruktiva människosyn som präglar vårt abortliberala samhälle, så är det här. Strikt sett är det nämligen från en dag till en annan som det ofödda barnet plötsligt erkänns som den lilla människa den alltid varit. Godtyckliga begrepp som livsduglighet blir viktigare att förhålla sig till än det faktum att det ofödda barnet från befruktningsögonblicket varit mänskligt och därmed har en grundläggande rätt till sitt liv.
Aborterna efter vecka 18 utgör någon procent av alla aborter som utförs varje år i Sverige. Dessa skall beviljas om synnerliga skäl föreligger, men granskningar har visat att synnerliga eller godtagbara skäl kan vara såväl sociala skäl som fosterskador. Och gällande fosterskador finns inga kriterier för graden av skador. Tidsandan säger att det fria valet är det högsta goda och en abort är bara ett val bland andra. I inga andra situationer menar vi att en människas valfrihet väger tyngre än en annan människas rätt att leva. Denna blinda fläck utmanas med jämna mellanrum av berättelser från vårdpersonal som på ett osminkat sätt beskriver de sena aborternas verklighet. De målar bilden av vad som sker i de sterila salarna på våra svenska sjukhus och talar om levande foster som rör sig, kippar efter andan och ger ifrån sig svaga pipljud när de har aborterats och lämnats för att dö.
Den dystra verkligheten när det gäller de sena aborterna är denna: barn som föds för tidigt och som är önskade av sina föräldrar kan med alla tillgängliga medel försöka räddas till ett fortsatt liv. Medan de barn som inte är önskade, men som många gånger hade kunnat överleva, avvisas och slutar sina korta liv som medicinskt restavfall. Som en slående kontrast så är det brottsligt att förstöra vilda fågelägg i Sverige. Det kan räknas som artskydds- eller jaktbrott och ge fängelse. Och så undrar vi varför respekten för människovärdet verkar svalna i vårt samhälle?