Under sommaren har abortdebatten gått het efter att USA:s högsta domstol genom rättsfallet Dobbs mot JWHO (Jackson Women’s Health Organization) erkänt att abort varken är eller har varit en rättighet enligt konstitutionen. Rättsfallet Roe mot Wade från 1973 har därmed fallit och makten över abortlagstiftningen tillfaller delstaterna.

Vilseledande uppgifter har florerat i media, bland annat att kvinnor inte kommer att få hjälp vid ektopiska graviditeter/utomkvedeshavandeskap, d.v.s. vid graviditeter där embryot har fäst utanför livmodern och därför inte kommer att växa. Ektopiska graviditeter kan leda till missfall, men ofta krävs en titthålsoperation för att tillståndet inte ska bli livshotande för kvinnan.

Enskilda abortläkare (och även abortjätten Planned Parenthood) uppger att ingrepp vid ektopisk graviditet inte är abort. Även amerikanska delstater med abortförbud understryker i lagtexten att förbudet inte är ett hinder för nödvändig vård vid ektopisk graviditet eller vid missfall. Ändå sprids falska rykten om att kvinnor kan komma att bli utan vård vid dessa tillstånd, eftersom man befarar att läkare inte vill riskera åtal. Men många frågar sig också varför läkare skulle riskera åtal vid dessa ingrepp nu när de inte gjorde det innan 1973? Och varför skulle de först nu ha svårt att bedöma vad som är vad? Har inte läkare under alla år hanterat abortgränser och övriga restriktioner och klarat av att bedöma när abort är (eller inte är) tillåtet, vilket vi även belyst i tidigare blogginlägg?

En händelse som också skapat stora rubriker är en 10-årig flicka från Columbus, Ohio i USA som blivit gravid efter våldtäkt och rest till huvudstaden Indianapolis i granndelstaten Indiana för att göra abort. Vissa menar att hon hade kunnat få abort även i Ohio, eftersom abortlagen där medger undantag för medicinska nödsituationer, och att en 10-årings graviditet innebär risker som kan leda till sådana. Andra hävdar att det är oklart eftersom lagen inte är specifik och att det finns exempel på 10-åringar som klarat graviditet och förlossning eller kejsarsnitt.

Det finns även skäl att undra huruvida flickans situation utnyttjats för ideologiska syften. Prolife-organisationen Live Action uppger att aborten utfördes den 30 juni. Abortläkaren Caitlin Bernard – som även är en känd abortaktivist – verkar skyndsamt ha kontaktat media, eftersom The Indianapolis Star redan kl. 05.00 morgonen därpå rapporterade om händelsen där Bernard också intervjuats. Hon har därefter i sin händelserapport dessutom felaktigt angett att den misstänkte förövaren är minderårig, trots att han är 27 år. Den misstänkte förövaren har erkänt att han vid två tillfällen våldtagit flickan. Efteråt har det även framkommit att han levde i en relation med flickans mamma.

Under sommaren har också vandaliseringar och hot mot hjälpcenter för gravida kvinnor och nyblivna mammor ökat. Många menar att senator Elizabeth Warren (D) bär ett visst ansvar eftersom hon i ilska mot Högsta domstolens beslut uttalat att dessa hjälpcenter borde stängas ned för att de inte erbjuder abort. Abortaktivister har för vana att beskylla abortmotståndare för att bara bry sig om barnen så länge de är ofödda, och sedan strunta i dem efteråt. Men i USA finns över 3 000 hjälpcenter, vilka drivs av prolife-organisationer. Dessa hjälpcenter har under fem års tid gett gratis hjälp till gravida och nyblivna mammor med barn, till ett värde av minst 233 miljoner dollar. Och bland andra Heartbeat International (som Människovärde ingått partnerskap med) uppger att man ämnar utöka sitt arbete eftersom fler kvinnor nu troligtvis kommer att föda sina barn istället för att göra abort.

Arbetet för livet och människovärdet låter sig inte stoppas av vandaliseringar och hot.

Brita Storlund
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.