Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har ”var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. I konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) bekräftas dessutom samvetsfriheten i ”General Comment” 22.

Den internationella etiska koden för barnmorskor säger att barnmorskorna personligen är ansvariga för sina beslut och handlingar, samt för resultaten av dessa. Därför har de också rätt att avstå från att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd.

Under Människovärdes seminarium om samvetsfrihet våren 2019 föreläste Per Ewert, direktor för Claphaminstitutet, om situationen med samvetsfrihet i bland annat USA. Där finns ingen särskild lagstiftning om samvetsfrihet för vårdpersonal vid abort, men de mänskliga rättigheterna och friheterna har genom konstitutionen redan en hög status. Första tillägget i landets konstitution fastslår att inga lagar får stiftas som går emot yttrande- och religionsfriheten, i vilken även samvetsfriheten ingår. Högsta domstolen har dessutom fastslagit att det finns principer som är så grundläggande att staten inte får begränsa dem. I USA finns även särskilda abortkliniker, vilket gör att vårdpersonal med samvetsbetänkligheter kan undvika dessa arbetsplatser.

I länder (eller delstater) där dödshjälp är lagligt tillämpas samvetsfrihet. Den amerikanska Oregonmodellen, som är den modell som oftast lyfts fram i Sverige, ger vårdanställda och vårdgivare rätt att avstå från att medverka, och farmaceuter har rätt att neka till att lämna ut sådana preparat. I den kanadensiska delstaten Ontario har det dock genom ett domstolsbeslut fastställts att läkare inte ska ha rätt att vägra den ”tjänsten” av moraliska eller religiösa skäl, utan måste åtminstone hänvisa till kollegor som de vet kommer att utföra dödshjälpen.

I diktaturer som exempelvis Kina är samvetsfrihet inte aktuellt, eftersom det där är staten som bestämmer. Prolife-sajten Lifenews beskriver i en artikel från 2019 den prisbelönta dokumentärfilmen ”One child nation”, vilken handlar om Kinas ettbarnspolitik och de tragedier som följde med bland annat tvångsaborter. En barnmorska påstod sig ha utfört mellan 50 000 och 60 000 aborter, och även dödat barn som fötts levande efter abort. Det handlade om regeringens beslut att stoppa befolkningsökningen, och även om samvetskvalen var tunga, ansåg hon att de statliga intressena var överordnade.

Guttmacher Institute är ett institut med tydlig abortförespråkande inställning. 2020 publicerade man en undersökning med åtta intervjuade gynekologer och barnmorskor från södra Ghana i Afrika angående deras erfarenheter av samvetsfrihet. Ghana har en förhållandevis liberal abortlagstiftning jämfört med andra västafrikanska länder. Både kirurgiska och medicinska aborter utförs, och de medicinska utgör omkring 70 procent av alla aborter. Man uppskattar att omkring 43 procent av gynekologerna och 35 procent av barnmorskorna jobbar med samvetsklausul vid aborter. Man fann dock att samvetsfrihet ibland tillämpades godtyckligt. Några tillämpade samvetsfrihet vid vissa abortsituationer men inte vid andra. De flesta med samvetsklausul hänvisade ändå till kollegor.

Även om inställningen till samvetsfrihet i denna artikel är generellt negativ, är slutsatsen densamma som i Deutscher Heilman & Trothens artikel (se kap. 2), nämligen att systemet med att hänvisa till kollegor bör ses över. Samvetsfrihet är också att man inte behöver medverka indirekt genom att hänvisa till kollegor som man vet kommer att utföra handlingen.

En generösare inställning till samvetsfrihet till att bistå vid abortingrepp än samvetsfrihet från att bistå kunde också skönjas i undersökningen från Ghana. Detta står emellertid i motsats till den forskning som Murphy & Genius redogjorde för (se kap. 2), nämligen att det är mer skadligt för oss att mot vår vilja tvingas till, än att hindras från, att utföra en handling.

Hela rapporten med källhänvisningar kan laddas ned här.