I Sverige ses samvetsfrihet som något kvinnofientligt, åtminstone när det gäller barnmorskor och vårdpersonal som inte har samvete att delta i aborter. De socialdemokratiska europaparlamentarikerna Evin Incir och Heléne Fritzon hade i somras en debattartikel i Norran där de skriver om ”stenåldersmentalitet” i samband med samvetsfrihet för vårdspersonal. Samvetsfrihet i EU:s medlemsstater anser de vara både ”skrämmande och oacceptabelt”.
Samvetsfrihet har länge varit en grundläggande frihet i demokratier för att individen ska få ta eget ansvar i samvetsfrågor istället för att bara lyda överhetens order. Man borde väl inte förvånas då att det är just överheten, denna gång i form av europaparlamentariker, som slår ner på den individuella rätten till samvetsfrihet.
Samtidigt förekommer uttrycket samvetsstress mer och mer i vårdsammanhang. SKR (Sveriges kommuner och regioner) har sammanställt en vägledning för hantering av samvetsstress (inklusive moralisk och etisk stress), då pandemin orsakat att vårdpersonal hamnat i situationer där de tvingats agera i motsats till sin moraliska kompass.
Samvetsstress handlar dock inte enbart om pandemin. P4 Extra hade i juli 2021 ett reportage om barnmorskebristen i Göteborg. På Östra sjukhuset har de enligt en intervjuad barnmorska haft 3 000 obemannade pass under sommaren, vilket är en försämring jämfört med förra sommaren då det var 2 000 obemannade pass. Även i detta program lyfts samvetsstressen.
Barnmorskebristen med påföljande samvetsstress är illa nog. Det som också är alarmerande är den tystnadskultur som råder enligt reportaget, vilket leder till att många undviker att lyfta problemen. Det har hänt att personal blivit uppringda av chefen eller kallats in till möten med HR efter att de uttalat sig offentligt.
En barnmorska på Södertälje sjukhus uttrycker i ett reportage från augusti 2019 att samtliga arbetspass under den sommaren var ”vidriga”, och att samvetsstress gjort att många barnmorskor slutat. När denna barnmorska kommer hem klarar hon inte av ljud eller att umgås med familjen. ”Antingen får jag gå och sova, om jag kan, eller gråta”, säger hon.
I juni 2020 hade 102 barnmorskor vid Danderyds sjukhus en debattartikel i Aftonbladet där de beskriver att personal saknas på sammanlagt 900 arbetspass på förlossningsavdelning och antenatal-/eftervård. De förundras över att ingenting gjorts trots att problemet varit känt länge, även innan pandemin. De beskriver stresspåslag som sömnsvårigheter och en ”skräckkänsla” att gå till jobbet.
Man undrar hur situationen hade sett ut om samvetsfrihet vid aborter hade bejakats av SKR och politiska makthavare. Åtminstone hade väl fler barnmorskor tillåtits ta anställning på förlossningsavdelningar. Kanske hade till och med problemet med tystnadskultur varit mindre om dessa sluppit ord som ”stenåldersmentalitet” på grund av sin samvetsstress inför aborter.
Brita Storlund
Kommunikatör
Läs mer om samvetsfrihet här.