”She decides” är en global abortaktivistisk rörelse som startades 2017 i Nederländerna som ett svar på dåvarande president Trumps prolife-agenda. ”She decides” har den 9 juni 2021 på sin hemsida publicerat ett öppet brev som undertecknats av företrädare för olika regeringar och abortorganisationer, bland andra generaldirektören för Internationella Planned Parenthood Foundation (IPPF). Ministrar från fem europeiska länder har undertecknat brevet, däribland Belgiens statsminister och Norges jämställdhetsminister. Från Sverige har biståndsminister Per Olsson Fridh (mp) undertecknat. 

Brevet inleds med att ingen kvinna ska tvingas genomgå en oönskad graviditet och att ingen kvinna ska behöva dö på grund av graviditet eller förlossning. De skriver att restriktiva abortlagar dödar kvinnor, och att restriktioner i abortlagstiftningar därför bör tas bort. Abort bör enligt brevet klassas som hälsovård och abortkliniker som stängts under pandemin bör öppnas igen. Samtidigt som de skriver att flickor och kvinnor har rätt till opartisk information om abort, ställer de krav på att obligatorisk rådgivning inför abort ska tas bort. Hygienstandarden på abortkliniker som enbart ordinerar abortpiller anser de kan sänkas. 

Ett upprop likt detta skulle heller inte vara komplett utan de sedvanliga attackerna på ”välfinansierade, välorganiserade lobbygrupper vilka finansierar antiabort-satsningar runtom i världen”, och som anses hota rätten till ”säkra och lagliga reproduktiva tjänster”. Exempel på sådana lobbygrupper och deras finansiering ges dock inte. ”She decides” själva hade inom ett år efter lanseringen lyckats mobilisera 450 miljoner USD från globala aktörer, enligt uppgift på deras hemsida. Den nederländska utrikesministern uppges vid starten av ”She decides” ha ”lagt pengar bakom sina ord”. Och vill man veta vilka som finansierar IPPF får man bläddra sida upp och sida ner bland bidragsgivarna i deras ekonomiska rapport för 2018-2019. Förutom miljonbidrag från regeringar (d.v.s. från skattebetalare) hittar man enorma summor från världens mest kända miljardärer. Sveriges regering bidrar årligen med minst 110 miljoner kronor.

”She decides” har rätt i att ingen kvinna ska behöva dö på grund av graviditet eller förlossning. Lösningen är dock inte abort. WHO:s statistik om mödradödlighet för år 2000-2017 visar att restriktiva abortlagstiftningar inte dödar kvinnor. Länder med restriktiva abortlagstiftningar, som exempelvis Polen och Malta, finns bland de länder som har världens lägsta mödradödlighet. Länder med hög mödradödlighet är främst utvecklingsländer där fattigdom, analfabetism samt låg standard på hälso- och sjukvård inklusive mödravård är gemensamma nämnare, oavsett hur deras abortlagstiftningar ser ut (t.ex. Sierra Leone, Chad, Nigeria). Det finns också länder där mödradödligheten ökat efter att abort legaliserats, enligt den brittiska läkaren och abortforskaren Calum Miller som föreläste på Människovärdes seminarium om abort, och han gav Nederländerna, Rwanda och Burundi som exempel. I Sverige hade man fått bukt med mödradödligheten långt innan fri abort legaliserades. 

Uppropet att ingen kvinna ska tvingas genomgå en graviditet, bortser sorgligt nog från att många kvinnor mot sin vilja tvingas till abort, antingen av omgivningen eller av yttre omständigheter. Livslång sorg och ånger på grund av abort är också vanligt förekommande bland kvinnor och deras anhöriga. Men inte heller det är något som välfinansierade, välorganiserade abortlobbyister tycks ägna en tanke åt.

Läs mer om abort här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.