Tre debattörer från Liberalerna skrev i Göteborgsposten 2021 att ca 47 000 kvinnor varje år beräknas avlida i samband med illegala aborter. Ett reportage på Svt nyheter 2017 framhåller att 47 000 kvinnor dör varje år på grund av en abort som inte utförts på ett säkert sätt. Enligt Karolinska institutet 2015 tar osäkra abortmetoder ungefär 47 000 liv varje år, och även Läkare utan gränser, Dagens ETC, RFSU och många fler debattörer har genom åren lyft att 47 000 kvinnor årligen dör av osäkra aborter. Antalet verkar härröra sig från WHO:s rapport från 2012 där man uppskattat att 47 000 kvinnor dog av osäkra aborter under 2008. (Detta uppskattade antal kommer i sin tur från en annan rapport från WHO (2011), som inte finns på deras hemsida.)

I mars 2022 kom WHO ut med nya riktlinjer för abort. I den uppger man att en första prioritet är att eliminera osäkra aborter, av vilka 97 procent sker i utvecklingsländer och bland kvinnor i sårbara och marginaliserade situationer. I rapporten uppges 4,7–13,2 procent av all mödradödlighet bero på osäkra aborter, vilket enligt WHO i antal blir allt mellan 13 865 och 38 940 dödsfall per år. Dock är det enbart den övre procenten som WHO använder sig av när man på sin hemsida skriver att ”omkring” 39 000 kvinnor dör varje år på grund av osäkra aborter.

Uppskattningar om dödsfall av osäkra aborter har dock enligt den brittiska läkaren och abortforskaren Calum Miller visat sig vara grovt felaktiga. Förutom att antalen överdrivits, har även dödsfall efter missfall och utomkvedeshavandeskap räknats in, som exempelvis i Mexiko. Den brittiska dagstidningen The Telegraph publicerade i februari 2022 en rättelse eftersom de spridit uppgifter om att 12 000 kvinnor årligen dog i Malawi på grund av osäkra aborter. Den totala mödradödligheten i landet visade sig vara 2 100 och endast en låg procent av dessa på grund av osäkra aborter.

Överdrivna siffror i abortdebatten är heller inget nytt. I USA använde man sig medvetet av den taktiken för att driva på lagstiftning om fri abort på 1960–70-talet. Man påstod att ca 10 000 kvinnor årligen dog av osäkra aborter, trots att det verkliga antalet var omkring 250 per år. Då som nu svalde media villigt betet och spred siffrorna vidare.

Enligt WHO:s senaste riktlinjer ska osäkra aborter elimineras genom att  ”gränserna för när abort kan äga rum under graviditeten” tas bort, dvs abort bör tillåtas under hela graviditeten. Man vill även tillåta ”telemedicin”, dvs att tidiga medicinska aborter ska kunna utföras hemma. Men läser man WHO:s definition på osäkra aborter, är det aborter som utförs av personal som saknar behörighet, aborter som utförs i en miljö som saknar minimal medicinsk standard, eller båda dessa tillsammans. Är inte alla ”telemedicinska” aborter osäkra i så fall, inte minst i utvecklingsländer? Minst två kvinnor dog i Storbritannien 2020, kort efter att ”telemedicin” införts. I Argentina dog en ung kvinna av sin abort 2021, och enligt uppgift hade inget ultraljud tagits och hennes pojkvän hade hämtat ut abortpillren på apoteket.

Vill man verkligen få bukt med mödradödligheten är tillgång till mediciner, antibiotika, blodtransfusioner, rent vatten och behörig personal det väsentliga. Utan det riskerar kvinnor i utvecklingsländer att dö i lagliga aborter istället, av vilka vissa nu enligt WHO även kan komma att ske senare i graviditeten, eller enbart i hemmen.

I de nya riktlinjerna riktar WHO tacksamhet till företrädare för exempelvis Internationella Planned Parenthood, Ipas och MSI Reproductive choices, vilka alla till stor del livnär sig på aborter. Är det alltså osäkra aborter man vill eliminera, eller vill man gynna abortindustrin?

Brita Storlund
Kommunikatör

Läs mer om abort här.