Legalisering av fri abort tog fart på sjuttiotalet efter den omdiskuterade domen ”Roe mot Wade” i USA 1973. Bakom pseudonymen Roe var en kvinna vid namn Norma McCorvey som stämde delstaten Texas för att få abort. Processen drog emellertid ut på tiden så barnet hann födas och adopterades bort. Roe vann målet som blev prejudicerande och bidrog till att abort legaliserades i hela USA. Senare bytte Roe sida och blev aktiv abortmotståndare fram till sin död 2017. Hon menade att hon utnyttjats av de två juridiska ombudens ideologiska agenda, och försökte förgäves få domen omprövad.
En annan som bytte sida var abortläkaren Bernard Nathanson. Han var aktivt drivande med att få igenom abortlagstiftningen i USA. I sin artikel ”Bekännelser från en före detta abortläkare” berättar han om strategierna som användes. Den första var att få media på sin sida. Det gjordes enligt Nathanson genom påhittade opinionssiffror, som media okritiskt svalde. Man överdrev antalet dödsfall som påstods ha skett genom illegala aborter. Det uppskattade antalet var 200 – 250 dödsfall per år, medan siffrorna som matades ut till media var 10 000 dödsfall. Den andra strategin var att övertyga media att största delen av kristna i allmänhet och katoliker i synnerhet var för fri abort, och att det endast var ledarna som var emot. På så sätt fick man abortmotstånd att se ut som ett maktutövande av eliten mot folket. Den tredje strategin var att attackera vetenskapen och ifrågasätta att livet börjar vid befruktningen. Och det var här som Nathanson kom att byta sida. Som vetenskapsman kunde han inte förneka att livet börjar vid befruktningen, och att det i så fall också är skyddsvärt. Från att enligt egen utsago varit ansvarig för 75 000 aborter, blev han abortmotståndare.
Dr Malcolm Potts, tidigare VD för Internationella Planned Parenthood, har bekräftat att antalet dödsfall i illegala aborter var mycket lägre än siffrorna som angavs. Dr Frederick Taussig och Dr Christopher Tietze är ytterligare två läkare och abortförespråkare som medgett att siffrorna var överdrivna (s. 112 – 113).
Argumentet för fri abort har alltid varit att det kommer att rädda tusentals kvinnors liv, vilka annars gör illegala och osäkra aborter, riskerar att få infektioner och dö. Verkligheten är att västvärlden, tack vare utökad användning av antibiotika, till stor del fått bukt med mödradödligheten långt innan fri abort legaliserades. Om fri abort hade varit det som fattades för att mödradödligheten skulle gå ner, hade man kunnat förvänta sig att mödradödligheten skulle ha sjunkit ytterligare efter legalisering av fri abort. Så blev det emellertid inte. Det verkar inte finnas bevis för att abort skulle ha räddat några kvinnors liv alls. Exempel på länder med låg mödradödlighet trots restriktiva abortlagstiftningar är Polen, Irland, Malta och Chile. I Chile fortsatte mödradödligheten att sjunka även efter att abort förbjöds 1989.
Källa: The abolition of woman av Fiorella Nash (2018) s. 145 – 146.
Läs mer om abort här.
Trackbacks/Pingbacks