Bilden är inte Lia som omnämns i texten.

Aborttalen i Finland har ökat något sedan 2022 men är fortfarande låga i jämförelse med Sverige. 2023 utfördes omkring 8 300 aborter i Finland, varav 93 procent inom abortgränsen på vecka 12. Tidigare fanns krav på intyg från två läkare för att beviljas abort, men hösten 2023 togs det kravet bort. Därefter gäller fri abort fram till graviditetsvecka 12 och ingen anledning behöver anges.

Med intyg från Tillsynsmyndigheten för hälsa och omsorg (Valvira) kan abort dock beviljas fram till graviditetsvecka 20 om mamman är under 17 eller över 40 år, om hon redan har 4 barn, om hon blivit gravid efter våldtäkt, eller om man misstänker att barnet kan komma att utveckla allvarlig sjukdom. Även sjukdom hos pappan kan vara ett kriterium för sen abort om sjukdomen kan komma att begränsa förmågan att ta hand om barnet. Vid konstaterade sjukdomar eller avvikelser hos det ofödda barnet kan abort beviljas fram till vecka 24.

Enligt ett reportage från public service-bolaget Svenska Yle väljer 7 av 10 föräldrar abort om det ofödda barnet har Downs syndrom. I reportaget intervjuas mamman Jessika Sirjala vars 1,5-åriga dotter Lia har Downs syndrom. När diagnosen konstaterats upplevde hon och maken att de enbart förmedlades skräckscenarier om att man inte kan få ett gott liv med ett barn som har Downs syndrom. Bland annat informerades de om att barnet sannolikt skulle drabbas av sjukdomar, och stort fokus lades på den kostnad det skulle innebära för samhället. Sirjala och hennes make önskar att de istället hade fått information om hur andra familjer som har barn med Downs syndrom klarat sig och hur de lever i praktiken. Hon hävdar att blivande föräldrar i denna situation inte ska tvingas fundera på eventuella kostnader som deras barn kan komma att belasta samhället med. Andra gravida kan ju inte heller veta vilka behov deras barn kommer att ha i framtiden, även om allt är normalt under graviditeten.

Professor Hisayo Katsui forskar om funktionsnedsättningar på Helsingfors universitet och menar att den utökade fosterdiagnostiken kan ha lett till att fler aborter görs. Hon lyfter att samhället därmed signalerar att människor med funktionsnedsättningar inte ses som jämlika. Hon ser aborterna som en fortsättning på den tidigare rasbiologin där personer med funktionsnedsättningar steriliserades i Finland. ”Om allt fler graviditeter nu avbryts på grund av fostrets funktionsnedsättning, borde vi se oss i spegeln och fundera varför det är så här”, säger Katsui. Hon menar också att samhället ska stötta föräldrar så de inte väljer abort på grund av oro för framtiden eller för att de känner sig övergivna av samhället.

Jessika Sirjala och hennes familj vill vara ett föredöme för andra och visa att det inte är någon katastrof att ta emot ett barn med funktionsnedsättning. De anser att deras liv med Lia istället har blivit mycket rikare.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort och fosterdiagnostik här.