Ruth Nordström är advokat och grundare till Skandinaviska Människorättsadvokaterna. Hon har nyligen gett ut boken ”Till de utsattas försvar” där hon bland mycket annat beskriver barnmorskefallen, som juridiskt ombud för barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen. Båda barnmorskorna hade gått miste om utlovade jobb på förlossningsavdelning och BB för att de åberopat samvetsfrihet vid aborter. 

När man läser Nordströms bok förstår man att retreater har varit ett andningshål för henne under dessa hektiska år. Hon beskriver hur hon vid retreaterna promenerat i skogen eller bara suttit och blickat ut över vattnet. När man i boken får läsa detaljer om hur hon och barnmorskorna behandlats – för att inte säga mobbats – av journalister, av ministrar, av Uppsala universitet, av privatpersoner med flera, förstår man också varför. Bara att läsa om händelserna gör att man själv vill göra detsamma. Man får ett behov att gå ut ensam i naturen och bara i tystnad reflektera över hur en iskall samvetslöshet kan verka genom vanligt ”hyggligt” folk, bara för att två barnmorskor stått på sig inför den ”Goliat” som kräver att de ska vara villiga att bistå vid aborter.

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” står det ovanför ingången till universitetsaulan vid Uppsala Universitet. Vissa gillar devisen, andra inte. Att som universitetet vika ner sig efter en artikel i en kvällstidning, och i sista stund ställa in en konferens om människohandel, kan dock varken räknas som fritt eller rätt tänkande, utan snarare trångt och räddhågset. Anledningen var att Skandinaviska Människorättsjuristerna var medarrangör till konferensen, och samtidigt juridiskt ombud i barnmorskefallet. Den händelsen skulle visa sig bara vara startskottet för en hel rad bisarra händelser. 

I boken beskrivs en journalist som i DN först försvarar samvetsfriheten, men senare tvärvänder och utan förklaring istället börjar attackera den. Vad hände däremellan? Var det ”partipiskan” inom journalistskrået som hade svingats? Man får läsa om före detta kollegor till Grimmark som viskar, suckar, gestikulerar och stör under hennes förhör i tingsrätten. En vårdenhetschef och en överläkare från motpartens sida som vid varsitt förhör helt oväntat börjar skratta. Anonyma telefonsamtal. Jämförelser med IS-terrorister. Kändisar som i morgonsoffan på TV4 fnittrar om att abortera abortmotståndare retroaktivt. Återkommande lögner och smutskastningskampanjer i media.

Dåvarande sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) får ändå ta priset, som både på Twitter och i en debattartikel tillsammans med dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) – i strid med svensk grundlag – tog ställning mot barnmorskorna. Detta ledde enbart till kritik i Konstitutionsutskottet, medan advokat Henrik Sundström (M) i en debattartikel i Dagens Samhälle hävdade att båda ministrarna borde ha fått avgå. Ministrar får helt enkelt inte lägga sig i en pågående rättsprocess. Var dessa ministrar omedvetna om det, eller ansåg de bara att demokratiska spelregler inte gällde för dessa barnmorskor? 

Som de flesta vet förlorade barnmorskorna i de svenska instanserna, och Europadomstolen nekade dem prövning. I skrivande stund inväntar de svar på resningsansökan, vilken lämnades in på grund av misstanke om jäv, eftersom den svenske domaren tidigare haft kopplingar till SKL (nuvarande SKR, Sveriges kommuner och regioner), som var barnmorskornas motpart i den svenska processen. 

Boken är en bladvändare. Den är gripande, pedagogisk och lättläst, och borde faktiskt bli årets julklapp. Den lämnar läsaren med en känsla av att den stora förloraren är Sverige.

Brita Storlund
Kommunikatör

Läs mer om samvetsfrihet här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.