Vi är inne i oktober, som internationellt också kallas ”Rocktober”. Det betyder att föreningar och organisationer genom olika evenemang och webinarier satsar extra på att främja kunskapen om och förståelsen för människor med Downs syndrom.

Inför detta års Rocktober kom dock beskedet att högsta domstolen i Storbritannien avslagit en överklagan om diskriminering från en mamma med en son med Downs syndrom och en kvinna som själv har Downs syndrom. De hade stämt brittiska staten eftersom abortgränsen på graviditetsvecka 24 inte gäller om det ofödda barnet diagnostiserats med en funktionsnedsättning. I sådana fall är abort istället tillåtet fram till födseln. Ärendet handlade specifikt om diskrimineringsfrågan och inte om själva abortfrågan, och i stämningen hävdades att abortlagstiftningen strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. 

Högsta domstolen avslog kvinnornas överklagan med förklaringen att det inte finns någon prejudicerande dom från Europadomstolen angående mänskliga rättigheter för foster. Den ena av de två domarna som fattade beslutet om avslag har, enligt Respektlivet.nu, en historia av att döma till förmån för abortorganisationer. 

FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (UNCRPD) har egentligen redan fastslagit att selektiva aborter på grund av fosterskador är diskriminering. I ”Jämställdhets- och diskrimineringsakten” (”Equality and non discrimination act”), artikel 5 sägs följande (egen översättning):

Punkt 12: Kommittén oroar sig över uppfattningar i samhället som stigmatiserar personer med funktionsnedsättning som att de lever ett liv som är mindre värt än andras, och om att graviditeten i vilket skede som helst kan avbrytas på grund av fosterskador.

Punkt 13: Kommittén rekommenderar att konventionsstaten ändrar sin abortlag i enlighet med detta. Kvinnors rättigheter till reproduktiv och sexuell autonomi bör respekteras utan att legalisera selektiv abort på grund av fosterskador.

Enligt Mercatornet aborteras omkring 90 procent av alla ofödda barn med Downs syndrom i Storbritannien. I Danmark är motsvarande siffra 98 procent och på Island 100 procent. Enligt uppgifter från SVT (2018) aborteras även i Sverige allt fler barn med Downs syndrom. Eftersom svenska kvinnor föder barn i allt högre ålder borde antalet med Downs syndrom öka men istället minskar antalet kraftigt. Åtskilliga kvinnor berättar dessutom att de upplevt sig pressade av vården att genomgå sena aborter när deras väntade barn konstaterats ha Downs syndrom. Detta exemplifierades tydligt i ett fall i Australien där en gravid kvinna samtidigt både fick beskedet att det väntade barnet hade Downs syndrom och att läkaren på eget bevåg redan bokat en tid för abort.

Om man anser att detta inte är diskriminering kan man testa att läsa ovannämnda punkt 12 och 13 i Jämställdhets- och diskrimineringsakten på nytt, men byta ut ordet ”fosterskador” mot exempelvis ”kön”, ”etnicitet”, ”sexuell läggning” eller annat. 

Brita Storlund
Kommunikatör

Läs mer om abort och fosterdiagnostik här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.