Tangentborden gick heta med både seriösa  och oseriösa inlägg i abortdebatten under veckan som gick.

Björn Söder (SD) hade mage att i riksdagen ställa en fråga om 42 miljoner aborter årligen i världen, och om regeringen har några planer på att försöka bidra till att de sänks. För det kallades han kvinnohatare från fler än ett håll och tvingades till sist återkalla sin fråga till regeringen.

Sedan släppte DN sin artikelserie om KD:s ordförande för kvinnoförbundet, Sarah Havneraas. Föga förvånande var fokus enbart på hennes tidigare engagemang i bland annat Människovärde, trots att hon förutom det har en gedigen meritlista. Upprördheten visste knappt några gränser, förstod man inte bättre kunde man nästan få för sig att det pågick en tävling om vem som är allra mest för ”kvinnors rättigheter”, vilka för det mesta verkar vara likställt med abort. Malin Wollin skrev i Aftonbladet att hon till och med är beredd att ge upp sin lugg för att andra kvinnor ska få göra abort. Kan man klippa luggen som växer, är det väl självklart att man också ska få göra abort enligt henne.

I samma veva har dessutom Polens högsta domstol fattat det slutliga beslutet att förbjuda abort på grund av funktionsnedsättningar hos barnet. Enligt siffror från 2019 skulle det betyda att över 400 fler barn med Downs syndrom kommer att få födas per år, och ytterligare omkring 500 barn med andra funktionsnedsättningar. ”Vidrigheters vidrigheter” skrev professor Agnes Wold då på Twitter, och tillade att hon nog aldrig trott att hon skulle uppleva detta i Europa under sin livstid. 

En mer seriös debatt fördes mellan Lennart Sacredeus (KD) och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) i Aktuellt den 26 januari. Sacredeus påpekade det högst rimliga i att både få tycka och uttrycka att abort är ett ingrepp som släcker ett liv, och han kritiserade att alla förväntas näst intill svära en trohetsed till den svenska abortlagstiftningen. Lindhagen framhöll att tusentals kvinnor dör på grund av osäkra aborter. 

Det är synd att journalister aldrig vill ställa abortförespråkare till svars. Annars hade Aktuellts Jon Nilsson kunnat fråga LIndhagen hur det kommer sig att Polen med nästan totalt abortförbud är ett av de länder med lägst mödradödlighet i världen enligt WHO:s statistik för 2000 – 2017. Eller varför mödradödligheten i Sverige inte är lägre än i de övriga nordiska länderna, trots att alla dessa (förutom Island) har mer restriktiva abortlagstiftningar än Sverige. Eller varför inte fråga något om abort som riskfaktor för mental ohälsa och till och med självmord, och varför det skulle vara kvinnohat att påpeka detta. 

Troligtvis vet både journalister och andra innerst inne att abort släcker ett liv, och att det är andra faktorer än abortlagstiftning som är avgörande för mödradödligheten i världen, vilken är högst i utvecklingsländer. En sak till som alla också känner till är den trånga åsiktskorridoren vid abortfrågan. Att utmana den kan medföra ett mediedrev, vilket vi ännu en gång sett prov på.

All heder åt Hanne Kjöller (sjuksköterska och kolumnist på DN) och Thomas Bodström (advokat och tidigare S-minister), som enligt Världen idag 30.1.2021 i TV4:s Nyhetsmorgon försvarat rätten att tycka att abort är fel, och hävdat att man i så fall också ska stå på sig i frågan.

Läs mer om abort här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.