Den konservative debattören Gary Powell från Storbritannien är själv homosexuell och avvisar all form av surrogatmödraskap. Han hävdar att han inte vill utnyttjas som ett slagträ i en debatt om handel av barn och kvinnor. Dessutom är surrogatmödraskap enligt Powell endast en möjlighet för de allra rikaste samkönade paren.

Det är oftast samkönade män som anlitar en surrogatmamma för att skaffa barn, eftersom lesbiska par kan få barn på annat sätt. Surrogatmödraskap blir därför ett fenomen som eliminerar själva moderskapet till förmån för faderskapet.

Prolife-organisationen Live Action berättade om Samantha som växte upp med två pappor. Hon hade inte ens förstått att det fanns något som hette ”mamma” förrän hon i femårsåldern såg mammor i en film. Trots att hon blev överöst med kärlek av sina två pappor skapades en modershunger i hennes inre som hon desperat försökte fylla med alla andra kvinnor i sin närhet. Hon bad till och med en av sina lärare att bli hennes mamma. En man som blivit till genom surrogatarrangemang berättar om den känsla av förkastelse som han och många andra drabbats av efter att ha separerats från sina mammor vid födseln. Det blir ett hål i våra hjärtan oavsett om vi erkänner det eller om det manifesteras på något annat sätt, som t ex depression eller rädsla för att komma för nära andra människor, säger han.

Vissa samkönade män föredrar surrogatmödraskap framför adoption eftersom de vill ha biologisk koppling till barnet och därför beställer de ofta tvillingar där de är spermadonator till varsitt barn. Den biologiska kopplingen, som för dem själva är så viktig, kommer dock barnen att berövas till sin biologiska mamma. Detta har visat sig förr eller senare i livet leda till känslor av förkastelse, identitetsförvirring och annan mental ohälsa hos barnen.

Den mest trygga platsen för ett barn är enligt barnrättsaktivisten Katy Faust att växa upp i en kärnfamilj med sin biologiska mamma och pappa som är gifta med varandra. Även om barn naturligtvis kan bli försummade även i sådana familjer, tenderar barn ändå att känna mindre anknytning till vuxna som de inte har biologisk koppling till. Och även om det finns underbara bonus- och styvföräldrar är det enligt Faust statistiskt sett större risk för försummelse och övergrepp i familjer där biologisk koppling till barnet saknas. Barn till samkönade par kommer alltid att växa upp med minst en förälder som det inte har biologisk koppling till.

Man kan känna djup empati för ofrivilligt barnlösa, oavsett vilka de är. Detta står dock inte i konflikt med att samtidigt vara mot all form av surrogatmödraskap.

Brita Storlund, människovärde
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Källor:
Suffer the Little Children: Cohabitation and the Abuse of America’s Children – Public Discourse (2011)
surrogatmödraskap (2022)
”Modershunger” (2023)
Georgia gay couple sentenced for rape of adopted sons (2024)

Läs mer om surrogatmödraskap här.