Uttrycket ”fullbordat liv” dök upp i Nederländernas dödshjälpsdebatt redan 2014. Året innan hade en 63-årig man dött genom dödshjälp på grund av att han bävade för pensionärslivet. Han hade under hela sitt vuxna liv varit en arbetsmyra som knappt unnat sig semester och kunde inte tänka sig ett liv utan att arbeta. Att han fick dödshjälp var antagligen enligt regelverket eftersom ett av kriterierna är ”klagomål och sjukdomar relaterade till ålderdom”. Det räcker tydligen ändå inte för vissa dödshjälpsförespråkare, som nu genom ett lagförslag försöker utöka kriterierna till att omfatta även ”fullbordat liv” efter att man uppnått en viss ålder.
I Nederländerna vill man gärna se sig som ett liberalt föregångsland rent generellt, och när det kommer till dödshjälp är den typiska mediebilden oftast att dödshjälp är något fint och värdigt som den dödes anhöriga är tacksamma och positivt inställda till.
En annan sida av verkligheten belystes på medieplattformen medium.com i juni 2016. Där beskrevs nedskärningar i äldreomsorgen, och dödshjälp som regelbundet börjat framställs som solskenshistorier med ett sista glas champagne för patienten innan det är dags. Samma år som den 63-årige mannen fick dödshjälp på grund av fruktan för pensionärslivet, gjordes ett gemensamt tillkännagivande från Nederländernas samtliga pensionsbolag att allas pensioner skulle sänkas med 7 procent.
Många äldreboenden har stängts och nästan all hemsjukvård tagits bort. Vissa invandrare som kom till Nederländerna i vuxen ålder har hamnat i ett moment 22. Många har så låg pension att de knappt har råd med mat, och skulle de ha möjlighet att återvända till sina hemländer kan de inte göra det, eftersom pensionen i så fall skulle sänkas ytterligare.
Även yngre drabbas av nedskärningar. Väntetiden för psykiatrisk vård räknas i månader, trots höga självmordstal bland unga vuxna. Ett fall som fick stor uppmärksamhet 2015, var en känd ung kvinna på 25 år som dog genom dödshjälp på grund av både fysiska och psykiska åkommor. I media framställdes dödshjälpen som hennes ”frihetsdag”. Under våren 2020 rapporterades om en 26-årig kvinna som på grund av sexuella övergrepp led av ”obotlig” PTSD och därför beviljades dödshjälp.
Om dödshjälp är det minst kostsamma alternativet, är det inte att undra på att man gör allt för att framställa det som något positivt.
Läs mer om dödshjälp här.
mördare