Stora delar av västvärlden förnekar att abort skulle ha negativ inverkan på kvinnors psykiska välmående. Det finns flera vanliga argument som används för att bortförklara sambandet mellan abort och mental ohälsa. Den brittiska läkaren och abortforskaren Calum Miller har på sin blogg bemött sex av dessa bortförklaringar:
Kvinnan led av mental ohälsa redan innan aborten
Det stämmer enligt Miller att kvinnor som gör abort på ett generellt plan redan innan aborten mår sämre än genomsnittet. De studier som håller högst kvalitet har dock tagit tidigare mental ohälsa i beaktande, och resultaten visar ändå fortfarande på ett tydligt samband mellan abort och ökad mental ohälsa.
De flesta kvinnor känner att aborten var rätt beslut
Detta är ett korrekt men vilseledande påstående som bygger på studien The Turnaway Study. Enligt den påstår 95 procent av kvinnorna att aborten var ett rätt beslut. Det finns dock många svagheter med studien, vilket även abortförespråkare numera medger. Miller hävdar att studier av högre kvalitet funnit att de flesta kvinnor som säger att aborten var rätt beslut samtidigt också upplever ett starkt tvivel på det. Abortforskaren Brenda Majors forskning har dessutom visat att andel kvinnor som är nöjda med sin abort minskar med tiden. Redan efter två år hade andelen sjunkit till 70 procent. Kvinnors känslor efter abort kan också vara ambivalenta. Omkring 33 procent uppger enligt Miller att de ångrar aborten samtidigt som de också anser att det var ett rätt beslut under dåvarande omständigheter. Det som dessutom sällan nämns angående The Turnaway Study är att den visade att 98 procent av kvinnor som nekats abort och behållit sitt barn (dvs. inte adopterat bort det), fem år senare inte längre önskade att de hade beviljats abort.
Både abort och graviditet är förknippat med mental ohälsa
Detta påstående bygger på en studie som visade att abort ledde till ökad förekomst av självskadebeteende, men minskad förekomst av psykoser i förhållande till graviditet. Miller menar att även detta är vilseledande. För det första visade studien faktiskt på ökad förekomst av mental ohälsa efter abort, men ökningen var inte statistiskt signifikant. Detta betyder dock inte automatiskt att fenomenet inte förekommer. Det betyder bara att storleken på gruppen är för liten för att man med hög säkerhet ska kunna fastslå huruvida resultatet är genuint eller bara slumpmässigt. För det andra byggde resultatet på överdrivna siffror när det gällde psykoser. Många av fallen borde inte ha klassats som psykos, vilket studiens författare själva medgav. När mer tillförlitliga mätningar gjordes jämnade antal psykoser ut sig mellan gruppen som gjort abort och gruppen som fortsatt sin graviditet.
Resultaten är inte statistiskt signifikanta
Miller hävdar att i synnerhet professor David Fergussons resultat är statistiskt signifikanta. Och att något inte är statistiskt signifikant betyder (som tidigare nämnts) enbart att storleken på gruppen är för liten för att man vetenskapligt ska kunna fastslå huruvida resultatet kan anses äkta eller slumpmässigt. Det är också stor skillnad om resultatet är nästan signifikant eller väldigt långt ifrån. Miller hävdar att ett avsevärt antal trovärdiga studier antingen visar ett signifikant samband mellan abort och mental ohälsa, eller är i närheten av signifikans.
Koppling till självmord försvinner om man skiljer mellan oplanerade och oönskade graviditeter
Påståendet bygger på en studie från 1995 som visat att det bara finns ett samband mellan abort och självskadebeteende vid oplanerade graviditeter, men inte vid oönskade. Men denna studie var enligt Miller av avsevärt lägre kvalitet än professor Fergussons studie som publicerades 2008, vilken visade på ett tydligt samband mellan abort och självmordsbeteende. Dessutom var självskadebeteendet i studien från 1995 endast lägre hos kvinnor som inte lidit av mental ohälsa innan aborten. Hos kvinnor som hade en historia av mental ohälsa var självskadebeteendet dubbelt så högt efter aborten än bland kvinnor som nekats abort.
Nyare studier avvisar abort som riskfaktor för mental ohälsa
Detta är helt enkelt inte sant enligt Miller. Den tidigare nämnda studien The Turnaway Study, varifrån denna bortförklaring tagits, hade både lågt deltagande och stort bortfall. En majoritet av kvinnorna tackade nej från första början och endast 17 procent av de tillfrågade slutförde studien. Och enligt The Turnaway Study var det kvinnor med negativa erfarenheter av abort som hoppade av, vilket gör resultatet mindre trovärdigt. I de fall det faktiskt förekom försämrad mental ohälsa bland kvinnor som nekats abort, var det inte i gruppen som behöll sitt barn, utan i gruppen som efter att ha nekats abort, gjorde abort någon annanstans istället. Urvalet hade heller inte skett slumpmässigt. 42 procent av kvinnor som skulle ha varit kvalificerade till studien blev aldrig tillfrågade. Och eftersom forskarna inte gav någon förklaring varför, går det inte att helt utesluta att partiskhet förekommit vid urvalet.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Källa:
Academic Papers | Calum Miller (calumsblog.com):
C. Miller (2021) In R. Gatt, ed. In favour of life. Rabat: Kjisna
Läs mer om abort här.