Expressens ledarsida anser man att tiden nu är mogen för att tillåta assisterat döende i Sverige. Beneluxländerna, där även läkarassisterad dödshjälp för exempelvis minderåriga och dementa är tillåtet, anser ledarsidan dock vara avskräckande och efterlyser en restriktiv lagstiftning, mer liknande Oregonmodellen där enbart assisterat självmord är tillåtet.

Beneluxländerna började dock också mer restriktivt. Jargongen har alltid varit densamma i de länder som infört dödshjälp; det ska endast vara till för att minska outhärdligt lidande för myndiga patienter i livets absoluta slutskede. Det som dock har hänt där dödshjälp legaliserats är att kriterierna utökats till att steg för steg omfattas av allt fler. Dödshjälp för minderåriga och dementa var inte från början tillåtet i Beneluxländerna heller, men är nu lagligt i Belgien och delvis också i Nederländerna, där även kriteriet ”fullbordat liv” diskuteras. I Kanada lyfts även frågan om dödshjälp ska kunna ske genom organdonation.

Det som också sker är att de restriktiva kriterierna inte alltid följs. Ett av de mest kända fallen är uppe för prövning i Europadomstolen, och handlar om belgaren Tom Mortiers mamma, Godelieva de Troyer, som dog 2012 genom dödshjälp utan att anhöriga informerades innan. I hennes fall finns frågetecken gällande flera punkter där man anser att kriterierna inte följts: 

  • Rapporteringen efter den utförda dödshjälpen blev nästan två månader försenad. 
  • Läkarna som utförde dödshjälpen var inte opartiska eftersom båda var knutna till samma dödshjälpsorganisation (dit de Troyer dessutom donerat 2 500 euro). 
  • Den psykiatriska konsultationen, som ska göras efter en ansökan om dödshjälp, gjordes innan. 
  • Dödshjälpen utfördes 58 dagar efter ansökan, vilket var för kort tid för de Troyer eftersom hon led av depression. 
  • Alla andra behandlingsalternativ ansågs vara uttömda trots att de Troyer uttryckt glädje över sina barnbarn, vilket istället borde ha tolkats som en viss livsglädje. 

Det har dessutom framkommit att det är mer regel än undantag att läkare och sjuksköterskor i Belgien plågas av djup stress över att bistå vid dödshjälp. Deras upplevelse är att även anhörigas reaktioner är annorlunda än vid en naturlig död. När en anhörig dött en naturlig död är det oftast en stilla atmosfär som infinner sig i rummet, medan atmosfären efter utförd dödshjälp upplevs kylig.

Oregonmodellen har, enligt Claphaminstitutets rapport ”Hotet mot värdigheten”, inte heller levt upp till det goda rykte som dödshjälpsförespråkare gett den. För att bara nämna några svagheter med modellen, så är sekretessen kring rapporteringen stark och därför tror man felaktigt att missförhållanden inte förekommer. De statliga kontrollmekanismerna förses helt enkelt inte med tillräcklig information. På grund av den starka sekretessen åtnjuter läkare också ett starkare skydd än vid andra vårdsituationer, och redovisningssystemet bygger dessutom på läkarens egen rapportering. Ingen säkerhetsmekanism finns heller efter att preparatet lämnats ut till patienten. Ingen kan således säkerställa att patienten intar det utan yttre tvång, eller att patienten är mentalt kompetent vid intaget. 

Det är naivt att tro att just Sverige skulle vara immunt mot samma utveckling.

Brita Storlund
Kommunikatör

Läs mer om dödshjälp här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.