Tack vare medicinska framsteg kan operationer utföras allt tidigare på ofödda barn. Därmed har även frågan om ofödda barns smärtupplevelse aktualiserats mer och mer. Det gängse har varit antagandet att ofödda känner smärta tidigast omkring vecka 20–24. Samtidigt använder man smärtlindring vid operation på ofödda redan vid vecka 13-14.
Enligt en artikel som publicerades 2019 går det dock inte att utesluta att ofödda barn känner smärta så tidigt som vecka 12. I den faktagranskade artikeln ”Fetal pain in the first trimester” (”Fostersmärta i första trimestern”) från 2021 hävdas att smärtupplevelse hos ofödda kan finnas redan vid vecka 7–8. Man skiljer på intern och extern smärta, där den interna smärtan är själva smärtupplevelsen plus minnet av den. Detta gör att små barn kommer ihåg och efteråt också värjer sig för exempelvis sprutor. Extern smärta är enbart smärtupplevelsen vid ett specifikt tillfälle, och denna upplevelse menar man kan finnas hos foster så tidigt som vecka 7–8.
Förutom att det råder en viss oenighet i frågan, kompliceras den ytterligare av att även abortfrågan kommer in i bilden. Om foster känner smärta tidigare än man hittills trott, borde det även påverka synen på abort (och feticid vid tvillingaborter). I några amerikanska delstater finns lagar om att abortsökande kvinnor bör informeras om smärtupplevelser hos ofödda, samt även att abort inte bör tillåtas efter att smärtkapacitet finns.
Abortförespråkare har i USA (med några få undantag) bekämpat sådana lagförslag. Man hävdar att det är okonstitutionellt eftersom abortgränsen enligt rättsfallet Roe mot Wade ska baseras på livsduglighet och inte på smärtkapacitet. Man varnar också för att det kan medföra risker för kvinnan om bedövning sätts in på barnet, och att dessa risker bör väga tyngre än den tillfälliga smärta som det ofödda barnet känner vid abort. Även vid sena aborter, vilka ofta görs på grund av någon sjukdom eller fosterskada hos barnet, anser man att omsorgen om kvinnan trumfar smärtan hos barnet som ska aborteras. En annan faktor är att man vill skona kvinnan och inte styra hennes beslut genom att informera om det ofödda barnets mänsklighet och förmåga att känna smärta. Därför använder man istället de avhumaniserande orden ”livmoderinnehåll” eller ”cellklump”.
Frågan är dock om det skonar kvinnan eller omyndigförklarar henne och fråntar henne informerat samtycke.
Brita Storlund
Kommunikatör
Läs mer om abort här.