I kvällstidningen GT kunde vi i augusti 2018 läsa om Emma som födde sin syster Saras barn. Eftersom surrogatmödraskap inte är lagligt i Sverige, åkte de till USA för att skapa embryot – som var Saras och makens biologiska – som sedan inplanterades i Emmas livmoder. Emma och Sara önskar att det i framtiden ska bli möjligt med altruistiskt surrogatmödraskap (d.v.s. ideellt utan betalning) även i Sverige. Emma kände att Sveriges nuvarande lagstiftning berövade henne rätten att bestämma över sin egen kropp.
Sommaren 2019 hade Aftonbladet ett reportage om amerikanska Jill som födde barn åt sin tvillingsyster Whitney. Eftersom Whitney har en genetisk sjukdom som kunde föras vidare till biologiska barn, inseminerades Jill med Whitneys makes sperma. Jill är således biologisk mamma till tvillingarna som föddes, men kommer i praktiken att fungera som deras moster.
I Grekland födde en 67-årig kvinna sin dotters barn 2016, och blev den då äldsta surrogatmamman i världen. Förlossningsläkaren kallade henne en ”heroisk mormor”. En 61-årig kvinna i den amerikanska delstaten Nebraska födde barn åt sin son, som på grund av att han levde i ett samkönat förhållande inte kunde få barn. Surrogatmammans dotter donerade ägg och sonens partner donerade spermierna. Surrogatmammans son är således också biologisk morbror till sin dotter. Enligt familjen är flickan omringad av support och kommer att få växa upp i en kärleksfull familj.
Dessa är bara några exempel på hur surrogatmödraskap i media framställs som ett okomplicerat fenomen. Även kändisar som exempelvis Cristiano Ronaldo, Kim Kardashian och Sir Elton John, vilka skaffat barn genom surrogamammor, har gett draghjälp.
I maj 2020 spreds ett filmklipp från Ukraina där 46 nyfödda bebisar låg på rad i sina sängar. Samtliga var födda av ukrainska surrogatmammor, men på grund av reserestriktioner under pandemin hade de beställande föräldrarna inte kunnat hämta dem. Avsikten med att lägga ut klippet från surrogatföretaget BioTexCom verkade vara tänkt som ett lugnande besked. Man ville visa allmänheten att de små bebisarna ändå blev väl omhändertagna. Och de är visserligen rena och matade, men skriken i bakgrunden skaver. Barnen har separerats från surrogatmamman men inte hämtats av de beställande föräldrarna. Den anknytning som
skett mellan barnet och surrogatmamman under graviditeten har brutits, och vården sker av personal med munskydd och plasthandskar. Vid de beställande föräldrarnas avhämtning väntar ytterligare en separation. I januari 2022 hade vissa av dessa barn ännu inte hämtats.
BioTexCom skapade rubriker även inför Black Friday i november 2021 när de gick ut med 3 procents rabatt på olika surrogatavtal. Rabatten gällde endast en vecka, och potentiella beställare uppmanades därför i annonsen att skyndsamt välja mellan de olika prisklasserna: Standard, Standard Plus och VIP.
En som är kritisk till den glansbild som oftast framställs av surrogatmödraskap, är författaren och debattören Kajsa Ekis Ekman som under många år debatterat mot surrogatmödraskap. Hon har även besökt delstaten Tabasco i Mexiko, där kvinnor som blivit surrogatmammor felaktigt trott att de skulle få träffa barnen regelbundet. Ekman skriver att hon aldrig träffat en surrogatmamma som inte dagligen tänker på barnet som hon fött och lämnat bort. Hon beskriver surrogatmödraskapet som ett överförande av smärta. Lidandet hos den kvinna som inte kan få barn förs över på den kvinna som måste lämna bort det. Hon är kritisk till att surrogatmödraskap enbart framställs som en möjlighet att få barn, men inte att en annan kvinna samtidigt mister ett barn. Ekman kritiserar också att det alltför sällan problematiseras att barn antingen blir kommersiella varor eller bytesobjekt.
Hela rapporten med källhänvisningar finns här.
Läs mer om surrogatmödraskap här.