Den numera till fängelse dömda Kermit Gosnell, som vi skrev om i vårt förra blogginlägg, handlar inte om ett enskilt undantag. Det finns fler liknande fall. Efter att den tidigare abortläkaren Ulrich Klopfer dött hösten 2019 hittades kvarlevor av över 2 000 foster i hans hem. 

Kliniken i delstaten Indiana där han jobbat, stängdes ner av myndigheter år 2015 på grund av oegentligheter i register och dokumentation. Klopfer själv hade tidigare också anmälts, eftersom han minst tre gånger missat att anmäla abort på 13-14-åriga flickor, vilket måste göras inom tre dagar. Den lagen finns till för att skydda unga flickor från att bli sexuellt utnyttjade. På grund av Klopfers underlåtenhet fick utnyttjandet av dessa flickor fortgå i flera månader till. Han hade dessutom gett rådet till unga flickor att åka till andra delstater för abort, där motsvarande lag om anmälan inte finns. 

En annan abortläkare vid namn Douglas Karpen i delstaten Texas, har genom åren fått ett flertal anmälningar på nacken. Bland annat för att ha gjort abort på en kvinna som senare fick komplikationer eftersom det visade sig vara ett utomkvedshavandeskap som Karpen missat. En annan fick komplikationer på grund av kroppsdelar som lämnats kvar i livmodern. En 15-årig flicka dog av kraftiga blödningar efter en sen abort vid 26 veckor, dvs efter den lagstadgade abortgränsen på 24 veckor. En 16-årig flicka fick sitt första abortpiller på Karpens klinik men ångrade sig nästan genast. Hon informerades felaktigt om att det inte går att ångra sig i det skedet. Hon sökte akutvård vid ett sjukhus och födde en liten flicka som dog ett halvår senare. En 17-åring fick göra abort trots att hon uppvisat ett uppenbart förfalskat ID-kort med högre ålder.

År 2005 gick ett avlopp sönder och detta orsakade läckage på utsidan av kliniken. Små kroppsdelar hittades efteråt på parkeringen. Tidigare anställda berättade om kirurgiska instrument som inte steriliserades, ultraljud som manipulerades för att det skulle se ut som att aborten gjordes inom den lagstadgade abortgränsen. Hygienen var under all kritik. Den ena visselblåsaren hävdade att Karpen tog av sig sina handskar först när arbetsdagen var slut. Hon såg honom gå in på toaletten och komma ut med samma handskar på, bara för att sedan fortsätta med ännu en abort.  

Även på denna klinik föddes barn levande efter abort. Enligt en visselblåsare vred Karpen då om nacken så att de dog. Fotografier av två barn som uppenbart fått sina nackar vridna ingick i anmälan mot kliniken. Trots fotografier och löfte om vittnesbörd från två tidigare medarbetare lades ärendet ned i brist på bevis år 2013. Vänskapskorruption bland nyckelpersoner antas ha varit orsaken. I januari 2019 kom dock nyheten att Karpens fall ska undersökas. 

Cheryl Sullenger på organisationen Operation Rescue lyfter i sin bok ”The trial of Kermit Gosnell” frågan om mental ohälsa bland personal som jobbar med aborter. Hon frågar sig om det är personer med viss problematik som söker sig till abortindustrin, eller om det är abortverksamheten som skadar personalen. Abby Johnson, författare till boken ”Unplanned” och tidigare chef för en abortklinik, anser att det är abortindustrin som skadar. Hennes egen erfarenhet är att man från början anser att man gör gott. Efterhand utvecklas dock en inre hårdhet hos många, för att de överhuvudtaget ska stå ut med verkligheten i sin vardag. Hennes organisation ”And then there were none” hjälper anställda som vill lämna abortindustrin och hitta nya jobb. Man hävdar att det inte är någons dröm att få jobba med aborter. Det handlar snarare om vanliga människor som inte förmår ta sig ur, bland annat för att det gäller deras försörjning. 

Källa utöver länkarna: ”The Texas Gosnell”, kapitel 42 i boken ”The trial of Kermit Gosnell” av Cheryl Sullenger, 2017.

Läs mer om abort här.

Om du vill dela inlägget klicka på ikonerna nedan.