De flesta anser nog att frågan om samvetsfrihet är avslutad i och med att Europadomstolen nekade både prövning och resning i barnmorskefallen. Skriver man in ordet i sökrutan på riksdagspartiernas hemsida får man träff enbart på Centerpartiets (C) och Liberalernas (L) hemsidor. C skriver ”så kallad” samvetsfrihet och tar tydligt avstånd från samvetsfrihet vid abort. L går ännu ett steg längre och vill att ordet ska bytas ut mot vårdvägran. Även företrädare från övriga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna (SD) och Kristdemokraterna (KD), har i debatter, artiklar och rapporter använt ordet ”vårdvägran”.

Av partierna utanför riksdagen är Kristna Värdepartiet (KV) positiv till samvetsfrihet, medan Medborgerlig samling (MED) inte ställer sig bakom samvetsfrihet för barnmorskor. Feministiskt initiativ (Fi) skriver i sitt partiprogram från 2019 att man vill att införandet av samvetsklausul för vårdpersonal stoppas.

Alternativ för Sverige (AfS) hänvisar till sin ståndpunkt i abortfrågan, nämligen att de höga aborttalen måste ner. Skulle så bli fallet anser AfS att frågan om samvetsfrihet skulle lösa sig av sig själv, d.v.s. att med färre aborter skulle utrymme för samvetsfrihet också finnas. Partiet Nyans (PN) nämner inget om samvetsfrihet på sin hemsida och har inte besvarat vår mejlförfrågan.

Samvetsfriheten kommer troligtvis att komma upp på bordet igen i och med att en majoritet i riksdagen nu är för tillsättandet av en utredning angående dödshjälp/assisterat självmord. Riksdagsledamot Barbro Westerholm (L) har i intervjuer sagt att den uppgiften enbart ska vara till för vissa certifierade läkare. En diskussion som till största delen saknas är dock frågan om remittering. Ska icke-certifierade läkare ändå tvingas ge remiss till kollegor som de vet kommer att bistå till patientens död?

I länder där dödshjälp legaliserats har samvetsfrihet från början varit självklar, men i vissa fall har den sedan trängts tillbaka. Exempelvis i den kanadensiska provinsen Ontario har samvetsfrihet vid dödshjälp underminerats så att läkare numera är tvungna att ge remiss till en kollega som de vet är villiga att utföra dödshjälpen. Kanadensiska hospice riskerar att gå miste om statligt stöd om de inte tillhandahåller även dödshjälp i sin verksamhet. Denna utveckling har Sverige redan genomgått när det gäller samvetsfrihet vid aborter. Vid utformningen av abortlagen var samvetsfrihet så självklar i förarbetet att den inte ens kom att nämnas i själva lagtexten. Och samvetsfrihet fungerade också i praktiken. Med tiden underminerades den dock, och barnmorskor får nu som bekant inte jobba ens på förlossningsavdelningar om de inte vill bistå vid aborter.

Den irländska tidningen Law Society Gazette lyfter dessutom frågan om samvetsfrihet för farmaceuter vid eventuell legalisering av assisterat självmord. Ska farmaceuter i strid mot sitt samvete tvingas lämna ut preparat vars syfte är att patienten ska dö? Samma fråga kan också ställas när det kommer till Moderaternas förslag att tidiga medicinska aborter i sin helhet ska kunna utföras hemma. Ska något utrymme för samvetet finnas för farmaceuter som av samvetsskäl inte vill lämna ut preparat som kommer att leda till ofödda barns död?

Kan det vara en tidsfråga innan även andra yrkesgrupper än barnmorskor börjar beskyllas för vårdvägran?

Denna text är tidigare publicerad i vår tidning Människovärde nr 1/2022.

Läs mer om samvetsfrihet här.