Den kommitté som utrett förändringar av den befintliga abortlagen har under veckan presenterat sitt förslag (SOU 2025:10). Inte oväntat är förslaget bland annat att båda abortpillren ska kunna tas i hemmet och att barnmorskor ska ges större befogenheter i abortverksamheten. Aborter ska kunna göras ”skyndsamt” och språket i abortlagen ska moderniseras.

Motiveringen till att ta bort kravet på att första abortpillret ska tas på vårdinrättning är bland annat att en abort bättre ska kunna anpassas till exempelvis arbetstider. ”Det medicinska resultatet” uppges vara detsamma oavsett. Man öppnar även upp för att i framtiden kunna tillämpa distansaborter (telemedicin), dvs att få hem abortpiller utan personligt besök hos läkare eller barnmorska. Sådana började 2020 tillämpas i Storbritannien och kort därefter dog minst två kvinnor av distansaborter. Samma år började mödradödligheten också öka enligt en studie från universitetet i Oxford.

Språkbruket är förbryllande precis som i grundlagskommitténs förslag som presenterades tidigare i år, vilken både kallar abort för en rättighet samtidigt som man erkänner att det inte är det. På abortlagsutredningens pressträff användes istället genomgående ordet ”abortvård”. Men om abort är en vanlig vårdinsats, varför behövs i så fall en egen lagstiftning? Varför finns ingen specifik lag om exempelvis hjärt- eller canceroperationer? Elefanten i rummet är att abort handlar om ett medvetet och avsiktligt utsläckande av ett ofött barns liv. Ofödda barn kan idag aborteras i samma vecka som ett för tidigt fött barn kan räddas till liv. Förändringen av abortlagen hade snarare behövt handla om sänkt abortgräns.

Abort är inte vård eftersom en graviditet inte är en sjukdom som ska behandlas. Hela 96 procent av alla aborter i USA är enligt gynekologen Ingrid Skop antingen utan angiven orsak eller saknar medicinsk anledning hos kvinnan eller barnet. Mindre än 0,3 procent av aborterna handlar om att fortsatt graviditet kunde utgöra en fara för kvinnans liv. I dessa fall kan dock barnet förlösas akut och ges vård för att förhoppningsvis överleva.

Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag och i artikel 9 medges samvetsfrihet som en mänsklig rättighet. I abortlagsutredningen används istället det abortaktivistiska nyordet ”vårdvägran” och tillgången till abort uppges vara överordnad samvetsfriheten.

I förslaget används det könsneutrala begreppet ”den gravida” med förklaringen att det numera är möjligt även för juridiska män att bli gravida och därför också ska kunna göra abort. Dock poängteras samtidigt att abort fortsättningsvis är en ”kvinnorättsfråga”. Förklara det den som kan.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.