På tisdag den 21 mars rockar vi sockorna för att hylla olikheter och allas lika människovärde. Som vi lyft även i tidigare blogginlägg borde då också ofödda barn med olikheter inkluderas. I Sverige är det tillåtet att göra abort efter den lagstadgade gränsen för fri abort på graviditetsvecka 18 om det ofödda barnet konstateras ha någon form av fosterskada eller kromosomavvikelse. Enligt Socialstyrelsens statistik beviljades 376 sena aborter av denna anledning 2021, vilket i genomsnitt blir fler än ett barn om dagen.

I Storbritannien är abort tillåtet under hela graviditeten om någon form av funktionsnedsättning konstaterats. Den brittiske läkaren Calum Miller, som forskar om abort på universitetet i Oxford, skriver på sin blogg att omkring 90 procent av alla barn med Downs syndrom aborteras. I vissa andra länder, som Island och Danmark, är andelen ännu högre. Under 2018 aborterades 618 barn på grund av Downs syndrom i Storbritannien, vilket alltså är en diagnos som inte går att bota men som man kan leva ett bra liv med. Sveriges ICA-Jerry är bara ett av många exempel på det. Det är enligt Miller inte heller ovanligt att föräldrar upplever en press från vården att göra abort om någon sjukdom eller avvikelse konstaterats hos det ofödda barnet. Aborter görs till och med på grund av små åkommor som enkelt går att åtgärda, som exempelvis gom- eller läppspalt.

Ultraljud är en form av fosterdiagnostik där man bland annat kan se vilket kön barnet har, och om kvinnan är gravid med ett eller fler barn. Tyvärr kan även denna oskyldiga undersökning leda till abort om barnet anses ha ”fel” kön, eller om kvinnan bär på fler barn än hon vill ha.

Fosterdiagnostik är positivt i de fall det används till hjälp för barnet. Hur fantastiskt är det inte att ett ofött barn kan diagnostiseras och opereras, och efter det fortsätta växa i sin mammas livmoder resten av graviditeten. Fosterdiagnostik som används för att barn med vissa avvikelser ska elimineras liknar dock en modern form av rashygien.

Läs mer om fosterdiagnostik här.