Sir Winston Churchill lär ha sagt att en lögn hinner halvvägs runt jordklotet innan sanningen ens hunnit få byxorna på. Detta verkar vara mer regel än undantag i abortdebatten. Hösten 2019 skrev ordförande för barnmorskeförbundet och ordförande för Svensk förening för obstetrik och gynekologi i Aftonbladet att liv går till spillo i Italien på grund av samvetsfrihet. ”I till exempel Italien har man haft flera dödsfall just på grund av denna vårdvägran – liv som hade kunnat räddas har helt enkelt gått till spillo”, hävdar de utan att ge någon källa. Enligt offentliga uppgifter från Italiens hälsoministerium stämmer det dock inte.
Vi tror inte att de två debattörerna medvetet ljugit, men eftersom källhänvisning saknas måste läsaren gissa sig till vad de menar. Det finns två fall i Italien som fått en del uppmärksamhet även i Sverige. Eventuellt är det dessa två fall som åsyftas.
Det ena fallet handlar om ett dödsfall där en italiensk kvinna i graviditetsvecka 19 dog på grund av missfall 2016. Enligt tidningen Independent hade hon inte begärt abort, men varit inlagd på sjukhus på grund av komplikationer med graviditeten. Läkaren som senare anmäldes på grund av dödsfallet var enligt sjukhuset inte med i registret på läkare som begärt samvetsfrihet. Och enligt den italienska tidningen Corriere genomfördes verkligen en abort men kvinnans liv gick inte att rädda. Ändå är rubrikerna i media satta så att man ska tro att hon dog på grund av att hon nekades abort och att det i sin tur var på grund av samvetsfrihet.
Det andra kända fallet handlar om en kvinna som påstås ha gått till 23 olika sjukhus i Italien för att få en abort. Att detta skedde på grund av samvetsfrihet bland personalen är en rubrik som hann ”halvvägs runt jordklotet” innan sanningen kom fram. Sanningen var att kvinnan gjort abort vid den klinik hon först kontaktat och inom den tidsram som är lagstadgad. Under väntetiden innan aborten hade hon emellertid drabbats av panik och ringt 23 olika samtal till tio olika kliniker, och eventuellt hos dem nekats abort eftersom hon redan hade en bokad tid. Inget av detta hade med samvetsfrihet att göra.
Ytterligare ett tvärsäkert påstående som de två debattörerna inte backade upp med någon källhänvisning var: ”Abort är dessutom enligt all vetenskap en behandling som räddar liv och skall ses som en del av sjukvård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Ingen i vården tror att barnmorskor väljer bort att arbeta på en förlossning på grund av aborter.”
För det första så finns verkligen de som väljer bort en yrkesbana inom gynekologi för att undvika särskilt de sena aborterna. Troligtvis finns även ett mörkertal av sådana som inte säger det offentligt. För det andra finns det tusentals läkare som hävdar att man inte behöver göra abort för att rädda en kvinnas liv. Vid komplikationer är det till exempel antibiotika och akut förlossning eller kejsarsnitt som i bästa fall kan rädda både mammans och barnets liv.
Mödradödligheten är enligt WHO:s statistik låg i både Italien och Sverige, men ska man vara petnoga är den lägre i Italien. År 2017 hade Italien 2 fall och Sverige hade 4 per 100 000 levande födslar. Intressant är att Polen och Malta som har restriktiva abortlagstiftningar hade 2 respektive 6 fall samma år. I Chile fortsätter mödradödligheten att sjunka trots att abort förbjöds 1989, och där hade man 13 fall år 2017. Norge och Danmark med lagstadgad samvetsfrihet hade 2 respektive 4 fall. Som jämförelse hade exempelvis Pakistan 140 och Sierra Leone hade 1120 fall.
Man måste nog dra slutsatsen att mödradödlighet styrs av andra faktorer än abortlagstiftning och samvetsfrihet. Det handlar om kvaliteten på vården, tillgång till vård och antibiotika, samt generell kvinnosyn.
I detta sammanhang är det värt att nämna att det både i Sverige och Italien har skett dödsfall av lagliga och så kallade säkra medicinska aborter, men det genererar sällan någon större medial upprördhet.
Läs mer om samvetsfrihet och abort här.
Trackbacks/Pingbacks