En gravid kvinna har dött i Polen efter att i slutet på december ha förlorat båda sina tvillingar, den ena den 23 december och den andra den 31 december. Kvinnan var i första trimestern, vilket betyder att hon var högst i graviditetsvecka 13. Enligt DN testades hon även positiv för Covid kort innan hon dog den 25 januari. Upprördheten är stor över att kvinnan tvingades bära sitt döda barn i magen en hel vecka. Och onekligen låter det inhumant, rentav farligt. Enligt sjukhuset har man dock följt riktlinjerna och enbart agerat utifrån omsorg om kvinnan och hennes ofödda barn.  

Faktum är att kvinnor bär på sina döda barn även i Sverige. Enligt Expressen gick artisten Charlotte Perelli med sitt döda barn i magen i tre veckor 2014 innan det stöttes ut. Aftonbladet skrev 2019 om en kvinna i Uppsala som fick vänta i 8 dagar med sitt döda barn innan det fanns tid på Akademiska sjukhuset att sätta igång förlossningen. Enligt Göteborgsposten fick Amy bära på sitt döda barn i sex dagar för att det var fullt på Östra sjukhusets förlossningsavdelning sommaren 2021. Enligt sajten Familjeliv fick Lisa vänta en vecka med sitt döda barn i magen 2009, och innan det beskedet kom hade barnet enligt Lisa redan varit dött i fem veckor. Kvinnor dör alltså inte automatiskt för att de bär på sitt döda barn. 

Kvinnor bär på sina döda barn även vid så kallad fosterreduktion (tvillingabort), dvs när hon bär på två eller fler barn och väljer att abortera något (eller några) av dem. Statens medicinsk-etiska råd gav 2019 ut en rapport om barn som visar livstecken efter sena aborter. I den rapporten lyftes möjligheten att göra feticid, dvs att spruta in ett dödligt medel i barnets hjärta eller navelsträng, för att garantera att barnet verkligen har dött innan det föds fram. I rapporten framkom att samma metod även används vid fosterreduktion. 

På sajten Creating a Family publicerades 2010 en intervju med Dr Mark Evans, som presenterades som en av de ledande auktoriteterna inom fosterreduktion i USA. På frågan om vad som händer med det döda barnet vid tidig fosterreduktion, svarade Dr Evans att den döda kroppen blir kvar i livmodern resten av graviditeten, men skrumpnar ihop. Vid förlossningen kommer det ut tillsammans med det levande barnet, men kan nätt och jämnt urskiljas. Vid sena fosterreduktioner kommer det döda barnet också ut först vid förlossningen. Av naturliga skäl syns det då att det är ett barns kropp, men enligt Dr Evans är kroppen ”mumifierad”. 

Två gravida kvinnor har dött i Polen sedan i somras, och det är tragiska händelser. Frågan är dock om en annan abortlag verkligen hade räddat deras liv, vilket tvärsäkert hävdas redan innan oberoende utredningar är klara. Abort för att rädda en kvinnas liv är nämligen redan lagligt i Polen. En annan fråga är varför två dödsfall i Polen blir en stor nyhet, medan tre dödsfall efter abort i Storbritannien under 2020 inte blir det? Varför är det en stor nyhet att två gravida kvinnor dött året efter en ändring i Polens abortlag, men inte att en argentinsk kvinna dog av sin abort 2021, tre månader efter en ändring i Argentinas abortlag? Varför är irländska Savita Halappanavars död känt i hela världen, men inte Aisha Chitiras, som dog samma år av en laglig abort?

Kan det vara så att det egentligen inte är kvinnornas död som orsakar upprördheten, utan Polens vägran att rätta sig i det abortliberala ledet?

Brita Storlund
Kommunikatör

Läs mer om abort här.